Pappa gör vuxenfilm.

Idag i grönsaksaffären. Valter närmar sig intresserat Frukt-Frans som står o hänger bakom disken.
-Hur gammal är duuuu?
- Hö, hö, ja´e´la fler-r-r-r-a gånger äldre än dig!
- Men hur gammal? Fanns det TV när du var liten? (skam den som ger sig)
- TV´n kom la´då ja´va´som du. Men det fanns ingen dator.
Valter verkar nöja sig med svaret, och socialiserar vidare.
- Min pappa har två datorer på sitt jobb!
- Jaså, jaha du.
- Min pappa gör film! (Erik jobbar på filmproduktionsbolag)
- Men det va´la´tr-r-r-r-evligt!
Och så slutklämmen, med lite beklagande ton:
- Men han gör bara vuxenfilm. (läs reklamfilm)

Frukt-Frans´associationer till vuxenfilm är inte reklamfilm. Det ligger en pubertet mellan Valter och övriga i butiken, för att han skall kunna förstå hur rolig han är. För Valter är närmast förolämpad över att alla fnissar. Frukt-Frans kvider fnittrande och ligger dubbelvikt över sin kassadisk. Även övriga kunder är roade. Jag börjar svettas i min regnkappa, betalar min mango och går ut.

Guldstjärna i materiallära.

I morse fick Valter på sig favoritkalsongerna. De mörkblå i boxermodell.
- Å, jag älskar de här! De känns som... som... bomull mot rumpan!
(Hjärtat! Raring!)
- Valter, det är bomull i dem.

TörnMärta

Så här däckad blev Märta då vi var ute (hon satt i vagnen) härom dagen. Då vi kom hem satt hon som en vissen lilja under suffletten, snarkandes. Bara gissa om det är tungt att bära upp 12 kilo bebis i full regnmundering, tre trappor...? Det är priset man får betala för att man bor i ett landshövdinge-penthouse.

Det är fascinerande att titta på folk som sover. De ser så annorlunda ut. Jag går gärna in till Knotten om kvällarna, för att njuta av deras små stilla nyllen i djupsömn.

BrödLove.

Valter vid frukostbordet:

- Kan jag be å få mera flörtbröd, tack! (artig som få)

Dvs. mera VÖRTbröd. Har köpt ett fantastiskt gott exemplar, med kraftig vört(flört, ha, ha, ha!)smak. Går åt som smör i solsken. V kallar det även för pepparkaksbröd. Inte helt galet.

Brödbild från Södervidinge Bagaren

Klippa, klistra, måla, tejpa...

... är Valters passion. I helgen stängde han in sig i sovrummet tillsammans med verktygslådan (ett efterlängtat förtroende), lite plankor, färgade papper, TEJPEN (V är storkonsument av tejp) samt kritorna. Jag kunde nästan känna genom dörren hur mycket han njöt av en solo pysselstund därinne. Utan "hjälpande" Märtatassar. Fast det blev inte så mycket snickrat därinne... Han älskar att bara sitta och hålla i hammare, plocka i spiklådan, gräva bland skruvarna och "mäta" med tumstocken.
Då han kom ut, en lååång stund senare var det i sällskap av de två filurerna ovan. Vältejpade med varsitt rött papp-svärd i högsta hugg. Så söta! Och Valter med ett nöjt leende från öra till öra.

I sovrummet såg det dock ut som kriget. Hittar fortfarande små klibbiga tejpbitar o flikar av färgat papper under (?) sängen...

Stadskobror.

Valters "ormintresse" blommar vidare. Idag besökte vi Universeum bla. för att visa honom riktiga ormar; slöa, dåsiga och snälla ormisar. Med förhoppning om att avdramatisera hans uppskruvade ormbild. Funkade nog lite. Han och jag klappade till o med en orm som hängde o dinglade runt djurskötarens midja. Men jag frågade ändå för säkerhets skull om han (ormen alltså) var mätt, innan vi började gosa med den. Det var den. Trodde han...
Så ikväll kom nya orm-frågor;
- Kan ormar bo i hus?
- Nä, Valter. De tycker att det är för mycket människor i hus. De vill ligga o mysa under någon mörk sten.
Då han krupit ner i sin säng hör vi under bolstret;
- Finns det stadskobror?
- ... vad?
- Stadskobror! Ormar som gillar att bo i stan?

Hjärtat!

Sleep tight, don´t let the stadscobra bite... sa jag INTE till honom.

En trött, ensam cowboy...

... eller hur är det nu Lucky Luke-theme går nu igen...? Matchoman är han iallafall, med sin släpiga röst o vaggande gång. En riktig alfahane. Valter dyrkar honom, och berättar med inlevelse om hans kamp mot de puckade (mitt uttryck, inte V´s) bröderna Dalton.
- Och mamma, den minste av dem, det är den smartaste!
Så idag försvann han ut i köket, med L.L.-DVD´n i ena handen och kritor o papper i andra. För en seriös avporträttering av idolen.

På teckningen är, förutom Lucky Luke på hästen Jolly Jumper, Luke´s hund Ratata.

Konstfack nästa.

SkoFeber.

Nej, jag är inte sjuk sjuk, bara lite nykär. I Urban Outfitter´s fina skoutbud. Hade jag lite fetare plånbok skulle jag pronto beställa alla dessa skodon.

Mycket skor (o strumpor) nu...

Allt på bilden från Urban Outfitters

Stickböcker och Godisgrubblerier.

Ha! Jag har hittat beskrivningen till söt-sockorna! På engelska. Som om det inte räcker med att jag är hyfsat kass på att handarbeta efter SVENSK beskrivning (jag skyr beskrivningar o stickar, broderar, virkar o syr det mesta efter eget huvud/egna beskrivningar/egna mönster). Inte för att jag inte kan engelska, men stickbeskrivning på engelska gör det hela till ytterligare en utmaning. Hej o hå.
Även de två andra böckerna är klart intressanta. Fin stickbok för barn (dvs. pedagogiska och övertydliga beskrivningar på lätt engelska. Dvs. något för stickanalfabeten moí), samt en sötbok med stickade kreationer till Måns o Fido. Ser Stellan framför mig i en rundstickad Saturday Night Fever-overall av präktigaste ull :-D

Så idag är det alltså lördag=stora godisätardagen=E och jag kan godisfrossa tillsammans med knotten. Yummi o Nice! Då V efter lunch får fri access till sin sockerdrog, intar han bästa ostbåge-pose, likt Gollum, och njuter böjd över sin skål med sitt pr-r-r-r-ecious lösgodis. Med glasartad blick smaskar han råttor, hallon o skummisar med farlig fart.
Null blir TOKIG. Hon fattar att det är något väldigt smarrigt som Valter pysslar med. Men hon är för liten för det mesta av godisarna. Och att fresta henne med russin och sesamfrökakor då V får godis är ingen hit. Då blänger hon på oss med bitter min, och ylar ännu värre. Så idag fick hon tre vaniljpraliner, och oj vad det föll i god jord. Bakslaget kom dock då pralinerna tog slut. Såklart. Då blev hon om möjligt ännu surare än innan. Den onda godiscirkeln är i full snurr:-S

Tilläggas kan att jag hade ett motto då V föddes; inget godis innan han fyllde 5 år. Minst. Men det sprack med råge då han började dagis o blev bjuden på det ena sockermättade barnkalaset efter det andra. Herregudars vad det serverades/serveras candy! Och då går Valter på waldorfförskola, vilket naiva jag trodde borgade för (i de bästa av världar) sockerfria barnkalas. Vore det lite mera balls i mig skulle jag sträcka på mig i velourklänningen, och bara förbjuda godisintag. Att det räcker med de fem bitar lösgodis han får varje lördag, för det kan jag tycka är ok. Och skicka med honom lite torkade ananasringar och cashewnötter istället. Som jag vet att han älskar. Varför gör jag inte det?


Böcker från Amazon.

Tjusigt igen!

Hittade en till bild på de fantastiska strumpsen! Med dito fantastiska pjucks. Ååååå! Jag SKA bli snabbare o bättre på att sticka. Ska, ska, ska.

Bilden är härifrån.

Jongleringscykeln.

Valter har en kompis, vars föräldrar äger en motionscykel. Ljuva ting! Fast V envisas med att säga jongleringscykel, kanske för att jag en gång förlängde ordet och sade "motioneringscykel". V är iallafall helt såld, och cyklar sig genomsvett varje gång han är där. Och då han kom hem härom dagen kastade han sig över Legot och byggde en... motionscykel. Hur fin som helst (såklart)!
Månne vi fostra en sportfåne? Vore just ödets ironi, då E och jag är i andra änden av sportfåneskalan, dvs, riktigt hängivna soffpotäter. Ha, ha, ha!

Tjusigt!

Önskar jag var vassare på att sticka (gode gubben G, ge mig tålamod men gör det NU). Önskar jag var vassare på att strutta omkring i högklackat. Då skulle jag styla spiror och blad så här tjusigt!

Bild från My Fashionable Life (bara det känns avlägset...)

Idag börjar Valters höstlov, och han är nöjd som få. I en vecka skall han vara ledig från dagis, och för en kvart sedan begav sig han och Erik iväg för att gå på trolleriföreställning.

Själv sitter jag här o gäspar efter femte (eller är det åttonde...?) natten i rad av rutten och hackig nattsömn... Zzzzz. Knotten hostar och snorar all night long, Null har haft feber, Valter har i flera nätter vaknat vid ett-tiden, och tre-tiden, och fem-tiden... och kommit in till oss. Hostandes. Härom natten pratade (skrek) han i sömnen rakt in i mitt öra "Jag vill ha den!!!!" så jag trodde att hjärtat (mitt hjärta) skulle stanna och fönsterrutorna krackelera. Eller så går han upp och kissar, en mycket ljudlig procedur, vid tre-tiden. Vilket är fantastiskt, och naturligtvis uppmuntras. Men snälla V; SMYYYYG! VISKA! SMÄLL INTE I DÖRREN! Och DU BEHÖVER INTE LÅSA! La dolce familjeliv... Det är NÄSTAN att jag börjar hålla en enkel kvällsbön vid sänggåendet, med innerlig förhoppning om oavbruten, djup och ostörd nattsömn. Hur var det nu det kändes...?

Telly-kväll.

... för mellan 20:30-21:00 kommer jag att sitta klistrad framför rutan. "Söderlund och Bie" har premiär! Som jag har väntat o längtat! Förväntningarna är... höga! Få kan trycka på garvknappen som Ann Söderlund. Hon skildrar föräldraskap o familjeliv humoristiskt o ärligt. Outtömliga ämnen att ösa ur... Här med sin egen familj som starrings. Kan bli hur bra som helst.

Bilder från SVT & Lena Corwin´s flickr

the Tofs

Titta! NulleGulls lilla ängladamm kan nu samlas till en tofs! Så fort hon hittar en snodd kommer hon farande, håller snodden mot sina luddiga testar och "uhh-uhhh":ar ivrigt (=gör en tofs, gör en tofs, gör en tofs! Nuuu!). Det börjar bli dags att fundera på om:

a) vi skall spara hennes, hm, mycket FINA, nordiskt flygiga spret (får sockervaddvibbar...)
b) flurret skall vara kortklippt m. lugg (lättast att sköta)
c) flurret skall odlas till en jämnlång "Lotta på Bråkmakaregatan"-page (klassiker)

Null verkar dock gilla snoddar och spännen (köpte jättefina trollsländespännen hos Persson´s), precis som sin mamma... så det lutar åt sockervaddet. Eller rättare sagt en kompromiss: sockervaddspage!

Lyktfesten närmar sig...

... då Valter börjar skråla Lanternesången. Som dagisbarnen övar flitigt inför festen. Idag började han på väg hem från dagis:
"Lanteeeeerna, lanteeeeerna sol o måne o stjäääärna, brinn upp mitt hus (skall vara LJUS, men V sjunger hus...), brinn upp mitt hus (LJUS), men akta mitt lilla lanterneljuuuus (skall vara LANTERNEHUS)!"

Ja, ja. Sången är jättesöt, och festen ser vi fram emot med tända lyktor i mörkret, varm saft och sol o månekakor.

Lussecats!

Häromdagen bakades det här. Lussebulls! För nu längtar jag efter vinter, jul och Lucia! Valter stånkade o stönade i djup koncentration då han på löpande band skapade sina högst personliga bullar.
- Titta, här har jag gjort en minilusse till Nullan!
Han tänker då på allt. Särskilt på lillasysteryster som låg och efter-lunch-snarkade då V och jag dängde deg i köket. Så ville han prompt kavla ut degen och använda pepparkaksformarna, som han tryckte ut katter och granar med. En metod som passar även otåliga mamman, som får tuppjuck av att sitta och rulla klassiska lussecats. Tack Arla-köket (klippan i vardagen, mitt rättesnöre i köket) för den eminenta idén!

Äntligen har min bokbeställning anlänt till vårt bibliotek. Hillevi Wahls "Kärleksbarnet". Slukar biografier på löpande band här. Så gott det nu går/hinns med... Och jag tycker mycket om Hillevi Wahls krönikor. Så på med regnkläderna och stövlar (ute regnar det "katter och hundar") och mot "apoteket", som Valter säger. Han har problem med att skilja biblioteket vs. apoteket (som ord) åt.

Kvällsdrycken alla kategorier...

... för både stora och små munnar. Blanda:

Varm (ljummen+) standardmjölk. Gärna Gammaldags :-)
Stor klick honung
Kula/påse med valfritt té

Som en skvätt kärlek för maggen!

MammaGrodor.

Varför känns det som om man varit borta i ett år, minst, då man inte varit uppkopplad på ett dygn...? Hmmm. Massor med nya poster att ta del av på alla favvoblogg-sidor.
Well, well.
På våran gård, några portar bort, bor en familj med fyra barn. Alla lite samt mycket äldre än Valter. Han vill dock väldigt gärna leka med sonen D, som är 9 år. Fick jag reda på idag. Att han är 9 alltså. För han har en storasyster R, som är något äldre. Fick jag också reda på idag, då Valter frågade henne "Hur gammal är duuuuu?"
Hon ser ut som HÖGST 9 år. Jag har hela tiden tippat på.... 7? 8?
"Jag är 12" svarar hon min son.
"Ha, ha, ha... Nääääää, nu skojar du!"gnäggar jag ur mig.
Ingen skrattar. Jag är fullständigt övertygad om att hon skojar. I två sekunder. Sen trillar polletten ner. Hon skojar INTE. Försöker snabbt att reparera skadan, med absolut fel replik. Rätt vore att säga:
"Men du ser ju ut som 13! Minst!"
Fel replik blev:
"Eh, eh, eh... men hur gammal är D (lillebrorsan) då...?"
"9" säger hon snabbt och kilar in.

Valter fortsätter att bygga sandkakor och åka rutschkana. Jag står under stora björken och känner mig som evil-fatta-ingenting-vuxen.
Sorry, R. Men du ser faktiskt ut som 7. Får väl damma av lösskägget och sätta på mig solglasögon då jag i fortsättningen vistas nere på gården.

Kreativitet åt folket.

För nu kan man själv designa sitt egna medmera-kort! Hur kul som helst. För den ringa summan av 95 kr. Givetvis hakar moí på. Och efter många och långa funderingar (ljuva I-lands problem) har jag dessa 4 varianter att välja mellan. Tygerna som pryder korten kommer från Reprodepot.

Lite ögongodis så här på lördagskvällskvisten. Knotten är precis lagda, jag har jobbat all day long (utanför hemmet, igen). Benen surrar efter att ha stått upp i 9 timmar non-stop.

Har tack vare Lena fått upp ögonen för Virginia Johnson, ååååhhh, så jättefina kläder. Vill ha! Gärna med ett par matchande handgjorda pjucks från Cydwoq. En läderdoftande dröm för runt 3000 SeK...

Illustration Virginia Johnson
Väska o klänning från Virginia Johnson
Armband o halsband Sofie Schnoor

Snyltgästen.

Och bara gissa vem som bjöd in sig själv på räkfest-frossa hos grannarna ikväll, då E och jag satt vid vårt egna middagsbord med klibbig spaghetti och blaskig tomatsås... Valter, givetvis!
Hans lilla hesa röst ekade ut på gården, då han frågade från O´s fönster (jag var ute med Märtan):
- Mamma, får jag äta hos Olle idag?!
- Helt ok med mig, om det är ok med dem.
- Och det är det! Tjohoooo!
Två sek. senare tittar hans lilla nylle ut igen:
- DET BLIR RÄKOR!
Congrats, då. Råkar vara hans matfavvo. Han är ett riktigt ess på att skala färska räkor. Som den infödde Kålle han är. Jag har närt en gourmet vid min platta barm. Nu ligger han inne i sin säng, med räkdoftande fingar (stört omöjligt att tvåla bort) och ler i sömnen...

Trivial Pursuit 24h/day.

Vi har en OTROLIGT nyfiken, vetgirig och frågvis son. Detta skall naturligtvis uppmuntras, så gott det går/man orkar... Men finns det kylvatten till hjärnan..., för mitt topplock håller på att explodera!

Frågor i urval:

• Finns bröderna Dalton på riktigt?
• Hur stavar man till Jolly Jumper?
• Hur mycket är 40 minuter?
• Vad finns det i snoppen?
• Hur ser det ut i rymden?
• Dör man om man sväljer tuggummi?
• Kan man bli 59 år? Femtihundra, då?
• Hur snabbt kan en motorbåt köra?
• Varför är Lucky Luke en sådan duktig cowboy?
• Vad är en cowboy?
  

Och detta är bara toppen av isberget. Känner mig som en kött och benförklädd sökmotor. Mammi Google. Error. Biiiip.

forts. Oldie but goldie...

... och så gillar jag dragspelsmusik och Melodikrysset! Addera till listan i posten under.

Vore jag hane (man i mina bästa år) skulle jag definitivt ha skepparkrans, banlonpolo och gubbkeps. Beach Boys-Brian look-alike. Vilken hunk! Ha, Ha!

Oldie but goldie.

Vad är då detta... Jo, några saker som sammanfattar mig/ Anna/ mammi. Erik trackar mig en del för min kärlek till Gammaldags mjölk, dvs. den godaste mjölken. Han påstår att det är bara jag och 65+ folket som diggar den. Umpf. Visserligen har jag blivit utfnissad i affären då jag frågat den finnige killen i kyldisken "Var har ni Gammaldags mjölk?" Han sade rätt ut att jag var den yngsta person någonsin som frågat efter just DEN. Vad han visste. Sen hörde jag hur han fnissade bakom filpaketen. Umpf. Och faktum ÄR att jag gillar mycket fossil-stuff. När jag tänker efter. Erik är inte helt ute och cyklar.
Eller vad sägs om:

ortopediska (bekväma) skor

rejäla damfillingar

definitivt bygellösa BH´s (och så inget spetskrafs)

promenader

parfymernas Rolls Royce: 4711

rabattkuponger

gammal knastrig tangomusik

minigolf

bowling

filmer i Technicolour

Lactacyd

P1 & P2 samt lokalradion

min värmedyna

ullmamelucker

vevgrammofon

husmanskost

tidiga kvällar, tidiga morgnar

filbunke

halkdubbar på vinterkängorna (hur kan man pinna omkring utan...?)

filt om benen

svagdricka

korsord

kom-ihåg-lappar

det säkra före det osäkra


Well, That´s me! Återkommer nog med en lista över 65-(minus) prylar/vanor/ovanor/musik/mat/trender jag inte gillar. Har en miljon punkter på lager...

Tur att jag bloggar, så jag kammar hem några hippa ungdomspoäng.

Bilder från Apoteket, Sloggi, Shenet & Strawberrynet

Det är mycket indianer nu...

Middagen puttrar på spisen. Valter ligger på golvet och grejar med vispar och mjölkskummare. NullGull hänger över köksbordet, med ambitionen att rita. I väntan på inspiration sugandes på en filtpenna :-S
I radion Dagens Eko kvart i fem. Valter spetsar öronen.
- Vem är Indianchefen?
- Nej, de sa Socialchefen.
- Men mamma, finns det en Indianchef?
- Eh.. ja. Och en Socialchef.
- Jaha.

Ugh!

Mig vara stolt mamma till sötaste Hjortfot i hela stada! Å, han är ett gull över alla gull! Och så glad för sin nya fjäderskrud. Stellan är minst lika lycklig över den som Valter. Tuggar och smaskar på fjäder efter fjäder i tron att det är en jättelik (ganska passiv..) papegoja? Valter sjasar åt honom, drar på sig fjädrarna och regndansar iväg. Stellan är tätt efter, och går numera under indiannamnet Den Gråa Skuggan. Eller Smygande FisTass. Eller Han Som Rapar Whiskias. Eller..., nej, det skall jag nog behålla för mig själv. Poor Stell.

Well, well. På bilderna är det kväll, och V är helt uppslukad av barnprogrammen. Kanske är det Heather the Feather som predikar i rutan...?

Mamma Marshmallow.

Hur nyfiken blir jag då inte på denna doft? Tänk att lukta som en nyöppnad påse marshmallows... Nice! Skulle förmodligen börja tugga på mig själv.

Bild från Mor

Doktorn kom.

... och är jag nöjd eller är jag nöjd?! Så smidigt, så bekvämt. En engagerad, rolig och glad doktorsgubbe kom in i vårat hem. Han undersökte samtidigt som han skojade med och förklarade för V vad som hände. Om några dagar kommer provsvaren från öronen. Som han personligen ringer till oss om. Ahhhh! Känner mig som Silvia!

I soffan ligger Valter och leker sjukhus, nöjd som få. Tänk att ett gäng träspatlar, ett tomt provrör i plast samt några kompresser kan glädja så.
Valter: Nu har jag äntligen riktiga sjukhusgrejer! Kan du vara sjuk, mamma? Nu vill jag leka att du har ont i örat.

Doktorn kan komma.

... hem till oss. Valter har haft ont i vänsterörat inatt igen, legat och ojat sig mellan E och mig. Stackars darling. Så då jag ringde till dagis för en stund sedan tipsade fröken O mig om Barnläkarbilen.
- Barn- vaddå...? undrar jag.
Man ringer alltså och talar in ett meddelande på en svarare, doktorn ringer tillbaka, tid bestäms och hembesök görs. I like! Ingen telefonkö, ingen seg spårvagnsresa till vårdcentralen, inga väntrum, ingen steril sjukhusmiljö. Blir det en bebis till någon dag skall jag banne mig trycka ut den i min egen säng. Viva la hemsjukvård!
Valter: Skall vi åka till sjukhuset idag?
Jag: Vet du vad! En doktor kommer hit och tittar dig i öronen. Du kan ligga i din egen säng om du vill. Hur bra som helst!
Valter: ... skall han operera mig då...?

To be continued...

Finn ett fel...

Apropå ingenting... detta konstiga mjölkpaket dök upp hos oss i förra veckan. Nu ångrar jag nästan att jag slängt det... för tänk om Arla haft drive, som jag naturligtvis missat. Värsta tävlingen, som går ut på att hitta "det gröna paketet utan Mjölk-text". Där man vinner en jorden-runt-resa. Eller fria mejeriprodukter i ett år... (båda vinsterna skulle göra mig lika fjantigt glad :-S) Skulle bara fattas det.

Och detta är ju inget bevis att vifta med inför en enad Arla-jury, då Fusko(Photo)Shop finns.

Vän av ordning.

Så gott som varje kväll sitter the Knotts nybadade i soffan och slurpar livselixiret, välling. Och då Märtan är klar ålar hon, alltid, snabbt ner för soffan med den tomma flaskan i handen. Hon vill genast returnera den till mig. Alltid. Var jag än befinner mig i lägenheten. Då hon gjort detta skubbar hon snabbt tillbaka till sitt filtläger i soffan och myser vidare. Nöjd och mätt som en kungskobra (det är mycket orm nu...). Fick precis kvällens urdruckna flaska stucken under näsan samt en ljudlig "raaaaaap" till tack...

Smaskigt.

Vid middagen.
Valter: Mamma, detta var smaskigt!
MammaAnna: Tack! Vad roligt att du tycker det.
---
Valter: Vad är "smaskigt"...?

VulgoHönan.

Ibland är det riktigt roligt att vara lättroad ;-) Hittade denna plockade gummihöna, oemotståndlig!, som ingår i Valters adventskalender. I affären stod vi ett gäng glada konsumenter samlade runt "hön-skålen", med varsin gummiAgda i handen och klämde, klämde och klämde. "Ägg in-Ägg ut-Ägg in-Ägg ut..."

Ha, ha, ha!

Framförhållning.

Äntligen klar! I december vill jag gärna vara Valter, och öppna en vänta-på-julen-present varje morgon. Kommer ihåg hur fantastiskt det var att få just en sådan här kalender. Kan bli jobbigt dock om ett eller två år, då 48 presenter skall inhandlas till båda småfisarna... Får väl börja planera redan nu. Har inte bestämt i vilken ordning presenterna skall hänga, men det lutar åt att målarboken eller Slimet blir nummer 24. Allt godis skall dock öppnas på lördagarna. Skall göra 24 småpresenter (så små det nu går...) i rött papper med vita prickar, som hängs på rad i ett vitt snöre vid hans säng. Kommer att bli jättefint!

Detta skall vara i kalendern:

1.Målarbok 2.Spidermanstrumpa 3.Plastbajskorv 4.Kritor 5.Gummikyckling 6.Grön badskumsgroda 7.Skeletthandskar 8.Minipruttkudde 9.Kulspetspenna i fyra färger 10.Röd badskumspussmun 11.Pixibok "Mystiska ljud i natten" 12.Självlysande gummiskelett 13.Turtlesfigur 14.Lördagsgodis 15.Rosa badskumsorm 16.Bart Simpson-figur 17.Slime! 18.Lördagsgodis 19. ...och lördagsgodis igen. 20.Pixibok "Vem är julen?" 21.Pixibok "Den magiska hatten" 22.Spidermanstrumpor 23.Pixibok "Vilse i storskogen" 24.Pixibok "Sniff hittar en grotta"

"Babbeeee"-chock.

Har precis varit och vulgoveckohandlat (storpack, storpack och storpack samt ett och annat gourmetpack;-) i storpack-heaven. Valter ville, som vid alla andra besök, vara i lekrummet. Sure, Storki! Märta hängde som vanligt med E och mig sittandes i shoppingvagnen. Plötsligt går det som en stöt genom henne.
- Uhhhh! Uhhhh! Uuuuuuhhhh!
- Vad är det, vad är det?!
Hon pekar och fäktar med armarna. Hon pekar mot leksaksavdelningen... redan... vid 1 1/2 års ålder... Buhu. Men jag blir nyfiken, för hon verkar spana in en specifik leksak. Hon guidar mig rakt in i LongLeggedLoretta-hyllan. Då vagnen stannar säger hon saligt:
- Babbeeee!
Det var tur att jag hade vagnen som stöd. För hur, hur, hur är det möjligt? Vi har inga LongLeggedLorettas. Jo, en gammal snaggad, naken stackare som jag lekt med för 100 år sedan. Ligger längst ner i någon leksaksback. Men jag tror inte att NulleGull sett den. Eller har Valter visat henne den? Och hon är ju dessutom så liten! Känns som alldeles nyss hon låg och tuggade på bitringen. Och nu kvider hon "Babbeeee". Som inte är den sundaste kvinnoförebilden att dyrka. Som jag själv dyrkade som liten... Uhum. Plus att jag var (Observera var) tokgalen i rosa, glitter och sänghimlar. Tänk vad smaken kan mogna/utvecklas/förändras. Visst finns det tjejer som inte gillar dockor och rosa, men mina två knott verkar vara väldigt könsstereotypa. Intressant att se/höra. Valters älsklingsord/älsklingspryl i ettårsåldern var "Bi-bi-lelle" (bil)...

Bilder härifrån.

10GruppenPassion!

Varför, varför, varför tillverkas inte 10Gruppens dockvagn även till riktiga bebisar?! Å så fin den är. En sådan vagn är den ENDA vagn jag skulle kunna tänka mig och köpa ny och snordyr (har endast 30-åriga retroåkdon till the Knotts).
En klassisk barnvagnsmodell, stilren i sina former och FÄRGGLAD i sitt tyg (ingen Addams-solksvart, overprice dunjacka på tre vingliga hjul). Varför finns de ej på marknaden? Återkommer med en post om min barnvagnssamling. Iallafall; 10Gruppen rules!

Och dagen har varit bra, Tack! Har varit på tu man hand med Valter i stan, och haft fantastiskt trevligt. Han är en riktig liten kompis. Efter en korv i JärntorgsMojjen gick vi till Myrorna. Vi är lika passionerade loppisråttor båda två :-) Dagens fynd: En tuggummirosa 50-talsklänning till mig, plasthund med sugpropp i rumpan till Valter (badleksak?), minidockhus i plast samt handskydd (Valter har dille på olika hand/knä/armbågs-skydd).
Total summa: 85:-

Det kallar jag valuta för pengarna.

Bilder från 10Gruppen, 10 Swedish Designers.

Blomkålspassion.

Kvällens improviserade middag:
Muskotstuvad blomkål och potatis med falukorv.
Valter mellan glupska tuggor:

- Åh! Jag älskar skurad blomkål. Det är mitt bästa!

Pedagogik vs Tandborstning.

Valter inifrån sängen i sovrummet:
- Finns det ormar i verkligheten?!
Jag i full färd med att borsta betar på en slingrig Null-orm:
- Jaaa!
Tänka, tänka, tänka. Valter:
- Men inte i Sverige, va´?!
Null protesterar, tandborsten slinter.
- Jo, i Sverige!
Valter:
- I djurparker då?
Jag:
- Nej, i skogen!
Äntligen klar. Nullan rinner ner för mitt knä som ett vatten. Men, shit, shit, shit! Vad är det jag sitter och berättar för min ormofobiske son! Rewind! Mayday! En situation som ter sig likt att vända Titanic på rätt köl har plötsligt uppstått. Och nu är det Puss o Go´natt om två röda! Jag skyndar in i barnkammaren till två tefat till ögon som tittar fram över täckeskanten.
- Valter! Det är ok! Ormar är mer rädda för dig än du för dem! Och så har de jättemysiga små bon där under stenarna, där pappa och mamma-orm bor. Och det finns inga blåprickiga ormar. Inte i Sverige iallafall! Och ibland kommer farmor-orm och hälsar på och de äter morotssoppa, och...
- ... och de har orm-barn!
- Ja, precis Valter! De har en hel hög med orm-barn. Som är jättesnälla! (Puh!)

Valter ser dock inte 100% övertygad ut, men definitivt lugnare. Jag och min kluvna tunga.

Skorpioner.

Valter har varit sitt vanliga pigga, glada och älskvärda jag dagen lång. Förkylningen verkar ha försvunnit innan den knappt hunnit börja. Hoppas, hoppas, hoppas. Mammi-jag har dock varit några grader dimmigare än sonen. Men lite (lite+) trötthet har väl ingen dött av... eller...? Well, well jag har varit bra mycket tröttare än så här.
Så när vi i eftermiddags blev inbjudna på mellanmålfika hos grannfamiljen en port bort, såg jag ingen anledning till att tacka nej. Särskilt inte då stimulerande vuxensamvaro erbjöds! Valter och Olle som är ett år yngre leker jättebra tillsammans.
Valter: Mamma, vi leker att jag är pappan och Olle är bebisen!
Eller så leks det sjukhus. Toapapper blöts i vatten och lindas som gips runt knubbiga ben. Sprutor ges och pulsar mäts.
Valter till Olle: ... och så säger man "Välkommen till Sjukhuset", när det kommer nya sjuka." Måtte han bli läkare ;-)
Vid mellanmålet bjöd "doktor Olle" på skorpor.
Olle: Varsågoda att ta skorpioner!

Barns mixtrande med språket är oemotståndligt! Jag är såld och köpt och såld igen!

Zzzzzzz.

Natten får två A av fem möjliga. 01:15 kom Valter tassande och knölade ner sig mellan våra bolster.
- Jag har ont i örat.
En skum, smygande förkylning är i antågande. Ingen feber men rethosta, lite snor och nu: öronont. Så V och jag delade slaf från 01:15 och framåt= plötsliga hostattacker rakt i örat, sparkar och en och annan örfil (Valter är som en väderkvarn då han sover...). Och med tanke på att natten till igår var stökbök, är jag idag... Trött!
Så nu är han hemma, för att vila sig. Typiskt/lyckligtvis nog var öronontet borta imorse, och han är lika pigg som vanligt. Dock VÄLDIGT nöjd med att vara hemma med mig och Nullegull. Eller som han sa vid frukostbordet:

- Vilken härlig morgon det är!

Ja Hjärtat, säger du det så...

Skillnaden på välling och välling.

För lite sedan hade vi vällingkris här. Akutslut! Finito! E fick skubba iväg och köpa på 7Eleven=svindyrt och begränsat utbud. För det finns välling och välling.
Våra knott dricker endast och enbart den röda vällingen. En gång provade vi med konkurrenten, men den ratades efter första droppen. Har själv, för att gå till botten med "problemet" provsmakat båda sorterna, och den röda vällingen är definitivt mycket sötare än konkurrenten. Mer lik the real thing; Tuttemjölk. Konkurrenten har en saltare vuxensmak.

Vällingkris alltså. Erik gasellar iväg för att få tag på the Knotts livselixir. Och som sagt, 7Eleven är inte en välsorterad Coop-hangar och säjer typiskt nog endast konkurrentvällingen. Så det fick det helt enkelt bli. Resultat: Stor oro i lägret. V och M faller i förtvivlad gråt, ingen övertalning i världen hjälper. Kvällen därpå är ordningen återställd. Ett big-pack med röd välling står tryggt på skafferihyllan. Men Valter är fortfarande ärrad sedan föregående kväll. Innan han stoppar flasktutten i munnen dubbelkollar han med misstänksam min:

- Det är väl ingen Åhléns-välling igen?

Pep-Talk.

Valter inför natten:

- Bara jag inte drömmer om ormarna igen...
- Nej då, det gör du säkert inte. Det vore ju jätteotur om du skulle drömma det inatt igen. Och om du gör det är det bara att komma in till oss, så skrämmer vi bort alla dumma snokar!
- Mmmmmm.

Märtans Ovanor.

Varför, varför , varför... envisas Märtan med att krypa in under mattor, gärna den äckligaste som hallmattan?! Som en gammal lopphund ligger hon där och myser :-S Hon buffar och fluffar med den som om det vore ett lyxigt duntäcke.
Men bäst är ändå dörrmattan. Naturligtvis. Den där sträva precis innanför ytterdörren, som alla torkar sina fötter på. Den är grejer den! Där slänger hon sig i tid och otid och ligger och filosoferar... Yack!

Nattspring.

02:15 Valter vaknar och kommer tassande i mörkret. Tyst slingrar han sig in under mitt täcke via fotändan.
Vi försöker somna om. Valter grymtar, snurrar och... hostar. Ett hösttecken säkrare än nattfrosten.

03: någonting. Jag bär in minimannen till hans egna loppe. Puss och buff. Nattinatti. Zzzzzz.

Vid fyrasnåret; Valter hostar som en kulspruta inne i sin säng. Märtan vaknar. Valter börjar gråta. Snabbåtergivning av mardröm:
- Det var en massa blå och röd-prickiga ormar som jagade mig!
Märtan börjar också yla. Pussipuss, Duttilutt, Såja, Såja!, fluffa och buffa. Märtan somnar om. Hon är en klippa. Valter flyttar återigen in till vår stora säng med sitt täcke och sina kuddar. Sådär-bra sömn i knappt två timmar. Får väl se hur mjölig i knoppen jag är i eftermiddag...

Denna riddare...

... stack Valter under näsan på mig härom dagen. Så himla fin! Ja, ja, jag tycker allt min begåvade son ritar är fint och bra och vackert och fantastiskt. Det ligger väl i föräldranaturen. Men denne darrige, arge riddare är så extra rörande gullig. Med vajande röd plym i hjälmen och sitt hemska grinflin. Ack, mitt modershjärta...

I´m going Elvis P.

Jag (Anna) är just nu inne i en omfattande marshmallow-period. Detta ljuva vita skum....Mmmmmm. För det är just vad Valter kallar det. Härom lördagen:

- Vi kan väl köpa skum!

Yes please! Erik delar inte vår passion, men Nullan BÖRJAR upptäcka att det finns något som vi andra gnager i oss då och då, som är läckrare än torkad frukt. Människans luktsinne är i detta fall grymt underskattad...
Viktigt dock att det är det rätta skummet. Är helt insnöad på L.B´s skummisar.

Kombinationen under måste snarast provas! Smarrig jordnötscréme med marshmallow fluff, Yummi! Nuvarande svullomackan är knyckt av Elvis P. dvs. jordnötscréme och bananpengar som pålägg. Elvis var kung inom många områden.


Bilder från AmericanGoodies

Märta ritar!

Ja, det är sant! NulleGull har också börjat rita. Så fort Valtermannen dukar upp med papper och kritor/pennor, kommer hon farande och så blir det ett evigt tjatter om vem som skall få ha kritlådan närmast sig... Skiljedomare är moí.

Attraktivast är filtpennorna med kork. Naturligtvis. Med viktig min kniper hon tag i en penna, drar av korken och bankar spetsen hårt mot pappret. Imponerar gör hon på oss båda då hon trycker på pennkorken igen.

- Duktig Nulla! säger Valter i uppmuntrande lärarton.

För ett drygt år sedan...

Har sorterat lite albumbilder nyligen, och upptäckte då detta foto. Valtermannen är nybliven, trumpen storebrorsa. Vid hans fot ligger en halväten banan. På fällen ligger lilla "Allram", som V prompt ville att hon skulle heta. Efter favvobarnprograms-figurerna Allram och Tjet... Han kallade henne Allram ganska länge.

- Valter... Prova och säg Märta?
- Hon heter ALLR-R-R-RAM.
- Ja, ja.

I bakgrunden står flyttlådan. Minns att den stod parkerad där ganska länge. Den oumbärliga BabyBjörn-sittern är inom räckhåll. Där stoppade vi ner henne, med fäll och allt, och hon blev på sekunden lugn som en filbunke. Valter älskade, då han var spädis, att ligga och klämma morgonbajset i den. Nu sitter han själv på toan och läser legomagasin... Som värsta farbrorn.

Snart har de skägg och basröst (V) samt kurvor och åsikter (M). Tiden flyger.

Skelettet vid vulkanen.

Denna överraskning låg och väntade på mammi-mig i Valters dagisfack idag. Som en angenäm omväxling till pinnar, kottar, sladdar, "fina" plastbitar och annat hittegods som brukar ligga där. Den lilla darlingen hade rullat ihop teckningen och knutit ett vitt garnsnöre om. Hur glad blir man väl inte av denna ömma present?! Trots att den illustrerar skelett, eld och strid... Valter guidar mig genom sin skapelse:

- Det är ett skelett som står vid en vulkan (den röda, fallosliknande bulan till vänster om skelettet:-S) och håller i ett stålsvärd. Ser du väl.
- Ehhh... Javisst! Solklart! Tack!

Pusskalas!

Att märka.

Nu skall här bli ordning och reda på torpet. Att märka the Knotts alla kläder är ett evighetsjobb. Har äntligen beställt lappar till de båda, och enligt min erfarenhet är sy-på-lapparna de bästa. Valter och Märta har ganska könsstereotypa symboler, men det är dagisfröknarna som tilldelat dem en segelbåt och en nyckelpiga. Icke jag. Eller kanske det är jag som tolkar en båt som handyman-toy, och en nyckelpiga som sött och tjejigt... Shame on me.



Bilder från Namnband

Rocking Retro!

Vamlingbolagets Kristina Torsson gör så jättefina barnkläder. Hon designar både tygerna och mönstren själv. Allt i bästa Mah-Jong stil, där hon för övrigt var en av grundarna då det begav sig.

Det jättebraiga med Vamlingbolaget är att man även kan köpa loss tyg i form av metervara! Eller kombinera vilket klännings/tröj/byx/kjol-mönster med vilket tyg (bomullsplysch/silkestrikå) man vill. Och allt är svensktillverkat, helt otroligt ovanligt idag. I like!



Bilder från märkets hemsida.

Höstönskningar.

Nu är Knottens höst och vintergarderob klar: Overaller, täckjacka+täckbyxor, mössor, fleecisar, kängor, vantar, fuskpolos, underställ... Phu! De skall iallafall inte behöva frysa då kylan kommer. Om den nu bara vill komma någon gång! Ge mig polarvinter! Nu!
Så efter att ha planerat och sammanställt DERAS garderob sedan augusti, skulle jag GÄRNA unna mig dessa finsaker. Darn, att jag inte kan skylla på att jag vuxit ur min gamla garderob...

1. Tjusiga lövörhängen från Abigail Percy

2.Varm tröja i ullfrotté, Naturkompaniet

3. Klassikerkänga från Lundhags, Naturkompaniet

4. Varma parkasen från Fjällräven, Naturkompaniet

Till detta ett par jeans med trendslavsmässigt HÖG midja. Provade faktiskt ett par från Billiga Måndag som gick till armhålorna :-) Är förvisso ingen byxmänniska, har så gott som alltid kjol, men skall det vara brallor, skall de ha en normal alt. HÖG midja. Ingen Gälle-klyfta här inte ;-) Praktiskt och funktionellt är mina ledord.


Bilder från Naturkompaniet och Rare Device

Ormen under badkaret.

Lördagskvällar kan spenderas på så många olika sätt. En del går på 30-års kalas ;-) medan andra stor-sanerar badrummet. Ja, jag erkänner. Jag tycker OM att städa. Jag tillhör den där klicken av människor som faktiskt NJUTER av att städa. Träffar på likasinnade då och då, och kan ha djupgående diskussioner om hurvida man bör använda grönsåpa eller Ajax. Och olika stålulls-fabrikat. För att inte tala om hur man blandar sitt egna fönsterputs... men det är en helt annan post. En lång post.

Alltså har jag tokstädat skithuset, som Erik skulle ha uttryckt det. Allt medan the Knotts kvällsbadade. Där är en gigantisk, fascinerande skillnad mellan E och mig. Då han badar knotten sitter han på toaletten och spelar gitarr i bästa Mora Träsk stil. Allsång med tjo o tjim. Då jag badar knotten... passar jag på att fräscha upp. Ingen undermening med detta; det är bara komiskt hur olika vi är funtade. Ikväll var det således moí som svabbade the Knotts=rent badrum. Tog i lite extra och drog bort badkaret (givetvis då det var färdigbadat) för att komma åt även där. Vilken thriller! Blir alltid lika förvånad över hur mycket Valter och Märta lyckas få ner där under. Kvällens under-badkaret-skörd:

En orm ( Valters gummisnok)

4 st. Puh och Nasse-halskydd

1 piratben (den där träpinnen med en sugpropp på som man juckar upp snusk ur avloppet med, äntligen har jag hittat det, som jag har letat!)

Massa pelargonie-blad i olika stadier av förruttnelse ( guilty me, rester sedan en nitiskt noggrann blomduschning)

1 liten gummianka

2 muggar

Nullans gamla tandborste

Observera nu att det endast är några veckor sedan jag sist hade bort badkaret. Mon dieu. Eh,eh... nu kom jag av mig totalt. Erik satte precis en STOR skål med lösgodis under näsan på mig. Så: Hej Då!


Bilder från Grumme och Jif (fast jag säger fortfarande Vim i bästa gamlingstyle)

Sistan.

Ja, det är sent. Är på språng ner i min goa loppelåda (the one and only-varuhus svampiga Sultan). Men då jag fick syn på dessa superdupersöta barnvagnsmobiler, var jag ju bara tvungen att knappla ner några rader till. Det är nästan att jag skumpar ner liggisen från vindsförrådet. NulleGull skulle bli topptunnor lycklig...

Nu skall jag, innan jag hittar slafen, skratta lite åt HeyBaberiba-gängets femstjärniga, rojalistiska tolkningar :-D

NattiNatti!

Bild från Rice

Honeys, I´m home!

En sushi och två hekto lösgodis senare känns det verkligen som fredagskväll. Skall dock, precis som idag, utomhems-knega imorgon också. Till Valtermannens stora förtret. Det är konstigt vad otroligt mycket man hinner sakna knotten under 11 timmar. Stack hemifrån vid halv nio i morse, och kom hem vid halv åtta. Då jag stod och väntade på vagnen inne i stan, på väg hem, började det surra i telefonen.
- När kommer du hem? morrade Valter i andra änden.
- MorkiBorki, jag skyndar mig hela tiden! Jag längtar så efter dig, hjärtat! Kan du trycka på den röda luren nu, så lägger vi på och jag är hemma om en yttepytte-minut!

Det är nog det i särklass härligaste med att vara hemifrån en dag: Att möta knotten i dörren och bombaderas av love, love, love! Och att få bombadera dem tillbaka! Och höra NulleGulls pipiga "Mammaaaa!" Har fortfarande dubbelslag efter deras pussar, kramar, pladderbladder och glada små nyllen. Raringar!

Dagen fortsätter...

...då vi på väg hem från dagiset passerar byggjobbarna, som alltid. De har hållit på i evigheter med att gräva upp gatan och fixa med avloppsrör och jag vet inte allt. Valter stannar lika intresserad av vad de gör som alla andra dagar. En av gubbsen bär en svart hårdrocks T-shirt med örnar, eldsflammor och döskallar på.
- Mamma, vad är det för stora rör som ligger där?
Hårdrockar-Conny/Bonny/Sonny är snabb att svara (läs med bred göteborgska):
- De´e´la´där dina bajskôrvar ska´åka! Hö, hö, hö!
Valter tittar uppmärksamt på honom.
- Snygg tröja du har!
Hårdrockar-Conny/Bonny/Sonny kommer av sig i skrattet, och börjar genast att kråma sig.
- Tackar, Tackar!

Ny Pluski.

Vid hämtning på dagis idag möts jag av Julia, 3 år.

- Valtersmamma, Valtersmamma! Vet du vad Valter har gjort idag?
- Eh... Nä.
- Valter har sytt en ny Pluski-kudde till Nullan!

Mina kokko-smeknamn på alla älsklingar och familjära ting som omger mig sprider sig snabbare än x2000.

Ps. Null klämde artigt på den nya kudden, men föredrar... den gamla.Ds.

Bllong och Vååååvåååå.

Äntligen och Hurra så börjar MärtaHjärta säga lite ord. Härom dagen ville hon tydligen vara med på "Gissa bilmärke-leken". Hon stannade till, lade sin lilla knubbiga hand på närmaste fordon och sade med övertygelse:
- Våååvåååå. (Volvo)
Valter såg ut som om han sett ett UFO. Att Märta skall börja prata är för honom lika otroligt som när man själv funderar på hur stort universum är. Dvs. svindlande. Han fann sig dock snabbt.
- Nej Märta. Fiat.
Men vi applåderade hennes framsteg. Favoritordet är ändå "ballong". Märtan är helt galen i ballonger. Med syn som en falk kan hon på låååångt håll få syn på en liten ballongrackare.

- Bllong, Bllong, Bllong!

Och när hon väl får en, biter hon snabbt sönder den och blir helt förtvivlad...

Ballonger från www.goteborg.strike-co.se

Att stava till gång.

Fotbollsfrun skriver denna morgon om hurtigbulle-fenomenet och modeflugan stavgång, och jag kan bara nicka och humma medhållande. Ack, ja.
Det får mig att tänka på den gången jag var med the Knotts i Slottsskogen, och en skock med stavgängare svischade förbi oss. Valter plirade till och kilade snabbt efter dem.

- Hallå! Var har ni era skidor?!

:-D

Kommersiellt Kanelbulle-Jippo.

Idag är det tydligen Kanelbullens dag. Är det inte det alla dagar? Det är det hos oss iallafall ;-) Måste säga att jag är lite allergisk mot påhitt som detta. Det är nätt och jämt att jag accepterar päron-dagarna. Behöver jag skriva att det står "Nej Tack, ingen reklam (men gärna the one and only varuhus-katalog, he, he.)" på våran ytterdörr...? Well, well, jag kanske köper mig en extra kanelbulle idag. Eller är jag motvalls och bojkottar det helt.

Bild från Hembakningsrådet

Var är den rolige?

Att vara nyfiken, glad och social ger utdelning. Valter förbluffar mig jämt och ständigt. Ända sedan han låg i vagnen har han charmat folk. Först i ordlös minspels- kommunikation och nu som charmant, verbal kille. Dessa drag har genom åren gett honom många stora och små vänner. Allt från butikschef-Maria på CoopNära, till jämnårige Oskar på dagis.
Härom dagen var jag själv nere på gården med den något, hm, reserverade Märta. Valter var iväg hos en kompis. Granne A kommer in genom porten, och går fram till mig för att prata en stund. Hennes blick scannar av gården.

- Var är den rolige? undrar hon.

Ord som värmer ett förälskat modershjärta.

Efter regn kommer ...geggamojja!

Vad är det med barn och blöt, blaskig sand? Vad är det med barn och pölar? Mina båda Knott blir helt sjövilda vid åsynen av en Stor, Härlig Vattenpöl. Det måste bara plaskas. Märtan går ner på knä i vattnet, sätter sig för att sedan långsamt, och med stoooor njutning, lägga sig ner i pölen.

Valter kom härom dagen på att han kunde fixera sin cykel med hjälp av stödhjulen, så att bakhjulet snurrade fritt i en gigantopöl. Då han trampade skvätte bakhjulet en pampig kaskad med vatten uppåt och bakåt. Lycka! Viva los regnklädos, säger jag bara.

Gröna fingrar?

Ett trädgårdsland förvaltas av oss (läs mamman) på gården över gatan. 1,5x1,5 m sly och vippigt ogräs med inslag av jordgubbsplantor och en fighter till citronmeliss. Påminns varje gång jag är där om varför jag inte bor i hus. Varför jag inte har någon längtan till hus. Möjligtvis ett litet primitivt torp i någon öde skogsglänta i en avlägsen framtid, som man kan åka till över helger och få utlopp för sin tillbaka-till-naturen-hang-up, men ett permanentboende i hus? Nej. Vi skulle bli "den där familjen med ödeträdgården" en klorofyllets familjen Addams. Dvs ängsmark istället för gräsmattor samt total anarki i rabatterna. Rosor, kryddor, lavendel, lupiner och tomater huller om buller. Och ogräsets ogräs, kirskål, som man faktiskt kan äta som spenat. Och stora hallonbuskar som får fritt spelrum att prunka kors och tvärs. För hallonbuskar har en förmåga att göra det. Vi hade en, som snabbt blev till tusentals, i trädgården då jag var liten, som höll på att ta över helt. Överallt sköt det upp små hallonskott. Och pappa rensade. Och rensade. Och rensade. Jag är fortfarande helt oförstående varför. Till och med in i garaget växte det små minihallon-buskar. Alldeles albinovita var de, i brist på dagsljus. Men hallonen (på buskarna utanför) var fantastiska; stora som jordgubbar!

Så varför har jag då ett trädgårdsland? För att jag gillar ju att odla. Men är grymt lat. Och inser mina begränsningar. 1,5x1,5 m tillfredställer fullt ut mitt "leka-trädgårdsmästare-behov". Vet jag nu. Förra våren tog jag mig vatten över huvudet. Sådde purjolök, mangold, morötter, gul lök, dill och rödbetor. På 1,5x1,5 m i ren lekmannaiver. Och med min omsorg, eller BRIST på omsorg blev skörden... klen. I våras var jag således realist och sådde en påse Ängsmix, vilket verkligen resulterade i just... Ängsmix. Lupiner, blåklint och vallmo uppblandat med det gamla vanliga vipp-ogräset jag inte kan namnet på, och helt galet mycket tistlar. Kan man äta tistlar...? Kanske om de kokas tillräckligt länge...? Vackert blev det iallafall, i all sin vildhet. Samt jordgubbarna, som tydligen frodades någonstans bland allt annat rufs. I år blev det fyra stycken som åts under tyst andakt (knotten och jag delade dem på plats, efter denna chockupptäckt att det faktiskt, mot alla odds, överhuvudtaget blivit några gubbar alls).

Denna förmiddag spenderades, japp, i trädgårdslandet. Mission: Höströjning. Skulle ha behövt en tröska och en schaktmaskin. Men skam den som ger sig. NulleGull var med och "hjälpte" till. Sög på daggmaskar och slet upp ett och annat vipp-ogräs (måste ta reda på var det heter, det är ganska fint...).
Ansträngningarna förvandlade mig till en mänsklig vattenspridare, men fint blev det. Allt utom jordgubbarna och citronmelissen rök. Fick även tillfälle att inviga mina nya trädgårdsredskap: en überlätt plasträfsa och den efterlängtade kultivatorn. Och till våren skall de ner; hallonbuskarna.

Bilden är INTE mitt trädgårdsland :-), utan hämtad här.

Minnen. One size fits all.

Satt vid lunchen och ströbläddrade i the one and only varuhus-katalogen idag, och observerade denna växasäng. "Minnen". Har läst någonstans att de (the one and only varuhus) har en "komma på käcka namn-panel" stationerad i metropolen Älmhult, vars främsta uppgift är att kläcka ur sig, just det, trevliga möbelnamn/förvaringsboxnamn/lampnamn som ex. "Minnen". Vilket kneg.

Tillbaka till växasängen. De marknadsför den i katalogen med orden, jag citerar rakt av:
" Magi! Sängen växer när barnet växer. Sängen (och barnet) kan bli 206 cm."
Eeeehhhh...? Titta på bilderna. Läs texten. Texten skall sälja sängen. För mig krockar text och bild. Ser framför mig en gigant, en på längden skenande sparris till flicka/pojke(?) i denna ljuva prinsess/prinsbädd. Olyckligt nerklämd bland snirklar och bolster. Är det ett tryckfel eller skämt? Eller överreagerar jag?

Telefoni i förkylningstider.

Vår förkylning fortskrider och tar oss dag för dag genom nya dimensioner av snor-misär. Ingen feber dock, Tack för det. Men i förrgår tappade jag rösten, eller rättare sagt, rösten låste sig i ett obehagligt pipläge. Målbrott grotesque i damvariant. Jag fick liksom trycka ut rösten, vilket gjorde mig anfådd. Vilket i sin tur får mig att låta som när man pyser ut luft ur en fylld ballong. "I-iiiiiiiiiiiiiiiiiiiii-iiiiiiiiiiii!" Fast i ord och meningar istället. Hur jobbigt som helst. Och det är då det naturligtvis händer. Samtal från BVC-Maggan. Hon vill prata med mig, såklart. Och Erik ger mig luren. Som om det vore vilken dag som helst, och INTE misär-jag-är väldigt-inte-prat-vänlig-idag.

- I-iiiiiiiiiiiiiii. (Ja, det är Anna.) Svarar jag och anstränger mig blå för att göra mig förstådd. Hör dock att jag skrämmer halvt slag på BVC-Maggan. Hon börjar prata osammanhängande, upprepar sig och säger fel. Då vi lägger på är jag inte säker på att jag vet vad hon ville. Det blev... lite rundgång.
En minut går, det ringer igen. BVC-Maggan igen. Erik svarar. Hon vill absolut prata med mig. Igen.
- I-iiiiiiiiii. (Hej igen!) Försöker låta käck.
Jaha, jaha, jaha. Får lite mera grepp om vart hon vill komma.
- I-iiiiii. I-iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. (Ursäkta, men jag är så himla förkyld. Därav min skräckinjagande stämma.)
Samtalet avslutas.
Börjar förklara för Erik att om det ringer igen, så...
Det ringer igen. Jo, det är sant. Och det är, Yes Box!; BVC-Maggan. Igen.Jag tar tjuren vid hornen, och fattar luren.
- I-iiiiiiii. (Hej, hej!)
- Ja Hejsan, det här är Margareta från BVC. Hi, hi! Du tror väl inte att jag är klok nu. Men det var en sak jag glömde säga....

Nähä...?

Idag är det mycket bättre. Med rösten, alltså. Den har sjunkit x antal oktaver till en lagom hot Brigitte Bardot stämma. Nu får gärna vinden vända.

Kurragömma. Igen.

Märta är väldigt bra på att skrämma livet ur mig. När vi är nere på gården till exempel. Alla grindar stängs noggrannt, alla portar likaså. Jag placerar mig så att jag har en bra överblick, och samtidigt kan bre ut mig med tidningar, fika, snorpapper, vattenflaskor, böcker, extrablöjor, våtservetter, kex, äppelklyftor, russin och dyl. som behövs för en lyckad utevistelse.
Och så rätt som det är: NullGull är "borta". Leta, leta, LETA! Efter jordens längsta minuthalva hittar jag henne i jasminbusken. Hon är tyst som en mus, lurigt leende.
Pusskalas följer.

Dagens komplimang:
- Morsan, du gör så himla goda rester (rätter)!
Valter Älskar pannkakor med lingonsylt och rivna morötter, som serverades till middag idag.