Honeys, I´m home!

En sushi och två hekto lösgodis senare känns det verkligen som fredagskväll. Skall dock, precis som idag, utomhems-knega imorgon också. Till Valtermannens stora förtret. Det är konstigt vad otroligt mycket man hinner sakna knotten under 11 timmar. Stack hemifrån vid halv nio i morse, och kom hem vid halv åtta. Då jag stod och väntade på vagnen inne i stan, på väg hem, började det surra i telefonen.
- När kommer du hem? morrade Valter i andra änden.
- MorkiBorki, jag skyndar mig hela tiden! Jag längtar så efter dig, hjärtat! Kan du trycka på den röda luren nu, så lägger vi på och jag är hemma om en yttepytte-minut!

Det är nog det i särklass härligaste med att vara hemifrån en dag: Att möta knotten i dörren och bombaderas av love, love, love! Och att få bombadera dem tillbaka! Och höra NulleGulls pipiga "Mammaaaa!" Har fortfarande dubbelslag efter deras pussar, kramar, pladderbladder och glada små nyllen. Raringar!