Zzzzzzz.

Natten får två A av fem möjliga. 01:15 kom Valter tassande och knölade ner sig mellan våra bolster.
- Jag har ont i örat.
En skum, smygande förkylning är i antågande. Ingen feber men rethosta, lite snor och nu: öronont. Så V och jag delade slaf från 01:15 och framåt= plötsliga hostattacker rakt i örat, sparkar och en och annan örfil (Valter är som en väderkvarn då han sover...). Och med tanke på att natten till igår var stökbök, är jag idag... Trött!
Så nu är han hemma, för att vila sig. Typiskt/lyckligtvis nog var öronontet borta imorse, och han är lika pigg som vanligt. Dock VÄLDIGT nöjd med att vara hemma med mig och Nullegull. Eller som han sa vid frukostbordet:

- Vilken härlig morgon det är!

Ja Hjärtat, säger du det så...