Jongleringscykeln.

Valter har en kompis, vars föräldrar äger en motionscykel. Ljuva ting! Fast V envisas med att säga jongleringscykel, kanske för att jag en gång förlängde ordet och sade "motioneringscykel". V är iallafall helt såld, och cyklar sig genomsvett varje gång han är där. Och då han kom hem härom dagen kastade han sig över Legot och byggde en... motionscykel. Hur fin som helst (såklart)!
Månne vi fostra en sportfåne? Vore just ödets ironi, då E och jag är i andra änden av sportfåneskalan, dvs, riktigt hängivna soffpotäter. Ha, ha, ha!