Stadskobror.

Valters "ormintresse" blommar vidare. Idag besökte vi Universeum bla. för att visa honom riktiga ormar; slöa, dåsiga och snälla ormisar. Med förhoppning om att avdramatisera hans uppskruvade ormbild. Funkade nog lite. Han och jag klappade till o med en orm som hängde o dinglade runt djurskötarens midja. Men jag frågade ändå för säkerhets skull om han (ormen alltså) var mätt, innan vi började gosa med den. Det var den. Trodde han...
Så ikväll kom nya orm-frågor;
- Kan ormar bo i hus?
- Nä, Valter. De tycker att det är för mycket människor i hus. De vill ligga o mysa under någon mörk sten.
Då han krupit ner i sin säng hör vi under bolstret;
- Finns det stadskobror?
- ... vad?
- Stadskobror! Ormar som gillar att bo i stan?

Hjärtat!

Sleep tight, don´t let the stadscobra bite... sa jag INTE till honom.