Guds bil.

Vi gick faktiskt hem från dagis genom kyrkogården härom dagen. Igen. Trots kalla vindar och långa skuggor från mörka gravstenar. Med raska steg. Valter frågar på som vanligt; hur ser Gud ser ut, var ligger kyrkan, och hur djupa gravarna grävs. Jag svarar efter bästa filtrera-till-en-4-årings-nivå-förmåga. Och frågar frågor tillbaka; hur tror du att det är, Gud ser ut, man gör i kyrkan osv.? Hans svar är alltid lika påhittigt kloka. Plötsligt säger Valter, med högtidligt mörk röst och ögonen på skaft:
- Titta! Där kör Guds bil.
En hyfsat skabbig gul Ford puttrar förbi lite längre bort. Förmodligen rattad av besökar-Benny, gruskrattar-Gurra eller kollekthåvar-Conny. Valter är dock övertygad. Färgad av vårt samtal och rådande sakrala stämning. Detta var Guds bil.

Måste tillägga att det är få saker som är så roande, intressanta och givande som att samtala med en 4-åring. Deras (Valters) världsbild går inte av för hackor. Längtar redan till nästa promenad, då vi kommer igång som bäst.