Tidningsbud from Hell, del 3.

Så hur har då familjens natt varit? Har Tidningsbudet from Hell hållit sig i skinnet och låtit oss sova. Svaret är att den som hållit oss vakna till och från inatt är Valtermannen.
02 någonting. Tass, tass, tass ifrån barnkammaren till vårt sovrum.
- Neeej, Valter. Det är för tidigt. Du måste nanna i din egen loppe en stund.
Tandagnisslan.
03 någonting. Tass, tass, tass igen.
- Kissa!
Jag följer med in på toan och assisterar. Nattar sedan. Igen. Lite tandagnisslan.
04 någonting. Jag skall vända mig i min säng och bumpar in i Valter, som smugit ner utan att vi märkt det. Som en gammal lömsk, ömhetstörstande vessla. Nu ligger han och sussar sött bakom min rygg, och får fortsätta med det. Jag är alldeles vimsig av trötthet och somnar snabbt om.
Då vi kliver ur sängen klockan 07.30 (upp-piskade av Knotten som båda två ligger och rullar mellan oss) finner jag GP där den skall vara; utanför vår ytterdörr. Sörjer lite att jag missade nöjet av att höra sadistfingrar bända och skaka vårt brevinkast... Men jag vet att det kommer fler tåg. Är fortfarande lite nykär i min skjutregel (är det bara humorsabbade jag som tycker att ordet är lite småkinky...?), min räddare i den stora nöden. My prrrrecious!