Växtverk.

Nu är vi på banan igen. Hoppas jag. Valtermannen har inte kastat upp på två dagar. Han äter och flänger omkring här, men han blir fort trött. Han är inte riktigt sitt vanliga, tomteblossvilda jag än. Igår var vi ute och gick en sväng, och han var tvungen att sätta sig på en grästuva var och varannan minut och pusta. Aldrig förr har han väl varit så sjuk som förra veckan. Stackars, Stackars Darling. Mirakulöst, otroligt, surrealistiskt nog, och jag vågar knappt skriva det, har inte JAG fått kräkan. Jag som blir smittad bara jag hör ett reportage om maginfluensa på radio. Varje rap, blurr, magkurr och fis på sné skrämmer halvt slag på mig; NU börjar det, INATT kommer jag att krama toa. Peppar, peppar ta i porslin.

När jag inte nojjar över kräkattacker längtar jag som alla andra till varmare dagar. Trädgårdsdagar! Har nästa dreglat kortslutning i tangentbordet över väggväxthuset ovan. Det är så perfekt. Så vackert. Så alldeles uuunderbart. Jag kan ana doften av mina kryddor. Av min tomatodling och riktigt känna spaghettipumpornas tyngd i min hand. Ljuva glastingest mot min södervägg. Kom till mamma!

Växthusbild från Coventgarden.