iFamiljen

Bitterhet i en liten holk.
Frostängel på stenbryggan.
På Svinö.
Jag och Valter på Talludden.

Som en sen klapp från hottest hell fick även vi vinterkräkan. Det började natten till fredagen med Valter. Jämmer, kräk och elände. Valter suckade mellan anfallen att "jag vet att jag bara kommer leva två dagar till". Vi var fortfarande hos släkten i Småland. Planerad hemfärd samma dag. "Så länge vi är pigga går det ju an" resonerade E och jag. Så in i bilen med alla 300 barnen, katt, barnvagn och monsterpackning (...My Little Pony-slott... 10-meters bilbana... ). I baksätet sitter Maj, jag och konvalecenten (Valtermannen). Märtan sitter fram med E. Resan tar drygt 4 timmar. Valter kräks i påse efter påse var 20:e minut. Jag assisterar. Efter två timmar börjar jag kräkas. Jag och Valter delar spypåse. Maj får psykbebbebryt (magsyrestankchock?). Hon skriker så hon kräks. I framsätet sitter en symptomfri Märta och mumsar glatt på en äggmacka. Erik kör sammanbitet i ***km/h. Utan att överdriva kan jag lätt skriva att det var den bedrövligaste bilfärden någonsin. Historiskt helvetisk. Så följer en helg med mera kräk, feber och sömnlöshet. Igårkväll blev Märtan sjuk och marinerade soffan i uppkastning. Inatt har jag sovit två urusla timmar. Nu ligger hon i feberfrossa i soffan och glöder ikapp med tvättmaskinen. Erik är last man standing. Han går omkring här med en "jag-har-en-alien-i-magen"-min. Stackars darling.

God fortsättning, typ.

Ovan några suddiga iPhonebilder från vår treveckorsvistelse i Smålandet.