Märta och maten.

Att äta är så mycket mer än att bara äta för Märta. Varje tugga analyseras, det funderas, vad var detta, smakar det "kåla" (blomkål)?, tuggatuggatugga, fundera lite mera osv. i all oändlighets oändlighet. Och jag känner igen mig i allt. Vet att jag själv var hopplös på att äta som liten. Helst drack jag mig mätt. Jag måste varit extremt billig i drift. Märtan är av samma ull. Valter är av motsatt ull. Ovan petar hon i sig smarrig potatisgratäng. Det tog bara trekvart denna gång. Och tre uppvärmningar.