I tidigare post har jag tagit upp StellBrells frätande andedräkt. Den är verkligen sensationellt illa. Kanske för att han är en sådan kräkmaskin. Häromdagen var hela vår säng marinerad med, hm, Pussibullar. Baaad cat. Vi har varit hos kattdoktorn, som efter att ha vänt ut och in på honom (och halvt ruinerat oss) konstaterat att "inget fysiskt fel står att finna". Alltså är det psykiskt. Efter lite googlande tror jag mig finna vad det är han besväras av (hobbydoktor I am); Gluff-gluff-syndromet. Vår katt har bulimi. Han är hetsätare i proffsklass. Det är lustigt hur en diagnos kan vända irritation till medlidande. För en timme sedan var jag mycket nära att ta till gödgåstaktiken (gummisnodd runt halsen efter Pussibullintag). Nu vill jag spela Mozart vid hans matplats och servera ljummen, vackert upplagd Sheba-puré. Stellan get wellan.
3 kommentarer:
HA HA HA HA vad rolig du skriver. Underbar. STACKARS Stellan dock. Kissemisse. Hoppas att Shebapure (guuuud vad ecklig) hjälpa!
Stella get wellan snabb! Kram
Ps: Tigermannen har mycket dålig andedräckt han med.
Ja... säg den katt som luktar sommarmorgon i gommen. // Anna
kompisen har problem med sin hund som äter för fort=kräks...
Hon la ngåot i matskålen som tog ganska mycket plats (mindre skål, leksak, boll) så att maten inte KUNDE gluffsas ner i magen=lättare att behålla maten...
kanske något att prova? Eller helt enkelt mindre portioner oftare, kattstackarn ska väl inte behöva vara hungrig...
Skicka en kommentar