Föremålet för Märtas fulla uppmärksamhet heter just nu My little Pony. Det har smugit sig på henne, precis som Valters Star Wars-virus och den envisa Pokémon-bacillen. Djungeltrumman dunkar hårt i småttingarnas skog. Det är "mi langte pånni" hit och "mi langte pånni" dit. Då vi var ute och gick häromdagen passerade vi en hästhage. Märta vädrade i luften, rynkade sin fräkniga näsa och konstaterade att det luktar pyton (pållebaja).
- Men Märta, det luktar ju mi langte pånni." förklarar jag.
Massiv tystnad. Vi riktigt hör hur hon omvärderar sin vanligtvis plastdoftande idol.
Bilden från Bubbles and Bows.
3 kommentarer:
Kommer ihåg när jag fick min första Barbie och min mamma fick nästan hjärtklappning. Hon hade så hård försökt att jag inte skulle blir en Barbie-flicka. Oh well, man överlevde väl även det....rakade förresten av all hår på min Barbie när jag blev tonåring. Hmmm?
Hoppas Pånnin blir snart utbytt mot någonting mindre artifical. Själv är vi mycket rädd att Stella bestämmer sig för att bli hästtjej - my worst nightmare alltså!
Skönt att läsa ifrån er igen...saknat er!
Befarar att "Pånnin" är här för att stanna, länge:-S Även Valter har fått gnäggfeber, och frågade igår om han får börja rida (det ligger ett stall i närheten). Countryside-syndrome? Men vaddå, det finns bra mycket sämre saker att ha hang-ups på, så ride on:-)
Så länge sedan jag var här, sorry men nu lovar jag att återkomma oftare.
Filtkuddarna är förresten helt underbara!
Skicka en kommentar