Välkommen sköna Maj!

Nu är hon äntligen här; Maj! Söt som socker och mjuk som vadd. Den 1:a maj vaknade jag klockan 04 med regelbundna, fina värkar. Då tidigare förlossningar gått med raketfart, och jag denna gång var helt beredd på att föda i bilen, blev jag ganska överraskad då värkarna blev mer oregelbundna och glesade ut efter två timmar. Vid 07:30 åkte vi iallafall in till förlossningen. De undersökte mig, öppen 2 cm, allt kändes väldigt lugnt och jag förberedde mig besviket på att åka hem igen. Promenad i vårregn på sjukhusområdet. Lite ont då och då. Det är underligt hur hett man kan längta efter överdjävulsk smärta. Jag vankar därför med extra hårda, sviktande steg. Varför tar det sån tid!? Jag som aldrig förr varit med om latensfas, vad jag vet, känner mig som en förstföderska.

Vid 11 börjar det hända grejer, värkarna känns giftigt starka. Vi knappar in radions P2 där en manskör sjunger passande "Sköna maj välkommen", musiken lägger sig som ett stämningsfullt ludd i rummet. Runt 12 tappar jag tidsbegreppet, jag hamnar i mitt eget vakuum av smärta. Herregudars vad ont det gör. Men jag blir övertygad om att det verkligen har startat först då vattnet går. Och kort därefter kommer hon, 13:30 lillasysteryster Maj. 4090 gram tung och 49 cm lång.

Det syns inte för mössan, men hon har världens lurv till hår! Mycket och brunsvart. Bilder kommer.