Har precis tagit ett morgonbad. Kom på mig själv (liggandes platt i badet) med att längta hett efter ett sånt där praktiskt handtag som hänger över varje sjukhussäng. Så man smidigt (smidigare) kan dra sig upp för egen maskin. Ett sådant handtag skulle jag förresten vilja ha lite överallt i hemmet; över soffan, fåtöljen, i hallen vid skohyllan, över toan... Undrar om det går att hyra ett mobilt hängandes i ställning på hjul?
Är tyvärr tröttare än då jag gick och lade mig igårkväll; Märtan har haft en hostnatt, jag har kronisk gravidhalsbränna. Kan ta Novalucol mer eller mindre i sömnen dessa dagar. Det är jag och Katla. Och då jag väl somnar, drömmer jag att jag trycker fram Rumpnissar på löpande band. Vill nog inte veta vad/ om det betyder någonting :-S Valter och Märtan är på dagis idag, vilket lyxigt nog gör att jag kan slänga mig på soffan lite när som helst och bejaka mitt tillstånd. Är ungefär lika graciös som en kaskelottval på land. För det är inte helt okomplicerat att dra runt på 21 extrakilo. Igår hade jag min bästa mammakjol på tvätt (den hängde på tork), och blev helt villrådig då jag skulle jaga fatt på en underdel när vi skulle ut. Det var på vippen att jag klippte tre hål i ett påslakan och drog över huvudet. Sann valrossdesperation. Tog till slut på mig Eriks hemmabrallor, som satt som balett-tights över mina frodiga amningsdepåer(höfter/lår). Det är med skräckblandad förtjusning jag avancerar från stl. 36 till 44.
Idag kniper jag dock lite extra hårt och länge; det vore ju snörpligt att leverera 1:a april (april, din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill). Det finns datum man inte önskar sitt barn att födas på, och detta är definitivt ett av dem. Vem vill väl vara ett skämt? Hellre då 1:a ”Working-class-hero-day” maj som kläckningsdag. Om man nu fick välja.
Tillägg till föregående post; Får indikationer på att jag visst vet när min timme är slagen. Det kommer att bli då jag, när det nu sker, klämmer ut tidernas mest välgödda bebbe och rämnar från navel till svanskota. Men detta skulle jag ju givetvis inte andas om till Valtermannen. Han lever i harmonisk tro att mamma blir lika gammal som Yoda. Och kilar vidare nöjd, och hel, under täcket.
Illustrativ bild med anledning av mitt morgondopp från boken ”Älskade lilla gris” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson.
2 kommentarer:
Jag tror att jag mötte dig och kidsen härom dagen. Om du har en prickig regnjacka vill säga.
och om det var du så var du fin.
Det var nog absolut jag, min regnjacka sticker ut en aning (knallorange med vita prickar). Jag älskar den; det är som att ta på sig lite sol vid varje ruskväder. Så Tack för komplimang! Det värmde! Allra helst i dessa dagar då jag för det mesta känner mig trött och ganska "ofin" :-S
Skicka en kommentar