I morse vilade en stråle av Gudssken över min sida av sängen; natten har varit himmelsk! Ljuva, efterlängtade sömn! Jag känner mig fräsch, stark, ung och alert (är det verkligen jag som skrev det där?)! Förhoppningsvis håller det i sig fram till i eftermiddag. Sover ju överlag som en kratta på nätterna, då jag hemsöks av 1)Förvärkar 2) Halsbränna 3) Nästäppa (men bara i höger näsborre; strange…) 4) Puckodrömmar (jag levererar rumpnissar/telefonlurar/gurkor o dyl.) 5) Ett ömmande bäcken i upplösning 6) En enorm gravvomage som gör sig smärtsamt påmind varje gång jag ändrar läge en millimeter. Aj. 7) Kramp i benen. Känns i vaderna som om jag sprungit Göteborgsvarvet vissa mornar. 8) En bebbe med förkärlek till skrevsparkar. Som numera är revbenssparkar då h*n ligger i fixerat läge upp och ner. Eller som jag väljer att kalla det; HU (Halva Ute)
Men inatt ”sov jag som ett proffs” alltså, för att citera Annika Lantz (ur ”9 ½ månad”). Jag drömde till och med en normal förlossningsdröm, som en liten extra bonus! Halleluja! Så nu längtar jag ännu hetare efter los bebbos (nej, jag kan inte spanska, utan är bara en Spanish wannabe). Bilden ovan är hämtad ur ”En kos dagbok”, en av mina absoluta barnboksfavoriter; soft, tokig, surrealistisk och med eftertanke. Som väldigt havande är det lätt att känna igen sig i den monotona lunken i början av ”En kos dagbok”; "Den 10 november. Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blir mjölkad. Det känns ju rätt skönt. Så mockade dom. Fick mat. Åt. Blev mjölkad. Åt. Somnade."
Jag kan skriva ungefär något liknande: “Vaknade. Åt lite Novalucol. De två som fanns kvar. Sedan fil, musli och en macka. Två kiwis. Tittade på familjen. De röjer på precis som vanligt. Det är bara jag som är begränsad i min köttoverall. Känns rätt frustrerande mellan varven. Mockade efter Stellan. Mockade efter Valter. Mockade efter Märta. Mockade mig själv. Har dålig koll på Eriks mockstatus. Åt lite till. Duschade. Fixade barnen. Tandborstning. Haltvaggade ner på gården. Regnar ute. Rastade barnen. Rastade mig själv. Åt. Försökte vila. Osv. osv.
Undrar om Beppe var skengravid då han skrev boken…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar