Valter är fortfarande lite skärrad efter morgonens mardröm. Då jag nattade honom ikväll ville ha dubbelkolla:
- Mamma, är det sant att du lever? Är du verkligen här (och inte fången i någon gammal babianbur i Tjotaheiti)?
- Här är jag, gubben. Jag skall inte gå någonstans.
- ... och lova att aldrig dö.
- ... ehhh, jag skall försöka. Pusselipuss!
2007/08/31
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mysig blogg! Jag återkommer!
Skicka en kommentar