Klockan 06:30 i morse hördes det ett avgrundsvrål utifrån vardagsrummet. Ett Valter-avgrundsvrål. Sömndrucken hade han lullat upp för att hämta någon leksak och trampat rakt på en lika vårpömsig humla! Snacka om extrem otur! Bli stucken av en humla, inomhus, i arla morgonstund i mars! Humlekraken hade tagit sig in genom fönsterspringan, landat slött på golvet och blivit sittandes. Valter stod likt en karikatyr på en stol i vardagsrummet och tjöt i falsett att "flugor är ett skiiiit!". På golvet vimsade en halvplatt humla omkring.
- Älskling, det var en humla (som alldeles säker är lika upprörd som du). Visa var den stack dig." tröstar jag med min lenaste mammiröst.
Valter kontrar:
- Alltid stängda fönster! Kom ihåg det! Det är det som gäller!
Sen baddas det med alsolsprit på litet rött stick, och han dricker snörvlande morgonvällingen i min famn. Stackars, stackars Dedde.
Förändringens vind blåser just nu i hemmet. Vi planerar, diskuterar och... komprimerar. Det kommer att bli finfint! Mer om detta senare. Just nu känns det fantastiskt, positivt och surrealistiskt. Men ändå helt självklart och naturligt. Gudars, vilken cliffhanger jag levererar som postavslut :-D Men den som väntar på något gott...
Bild från Lottas Trädgårdsbibliotek
2 kommentarer:
1) Stackars Valter. Stackar hummlan.
2) Vänter med spänning på mer info om förändringens vind i hemmet. Vi är mycket mycket lycklig :D och nyfiken...
Jag säger det samma, synd om Valter och spännade med nya förändringen.
Skicka en kommentar