Sötnosarnas sötnosar förenade i broderlig och systerlig ömhet. Mitt modershjärta sväller och dunkar lite extra hårt då jag ser denna bild. Darling Knotts! Det är dessa stunder som ger styrka till de många andra stunder, då E och jag agerar skiljedomare och rättvisemäklare mellan de två. Då Märtan dunkar sin knutna näve i Valters huvud i bästa neandertalarstil, eller då Valter prompt vill leka själv och barrikaderar sig i barnkammaren (och Märtan står utanför, med näsan tryckt mot dörren och gastar rasande)... Men, tack och lov, oftast är de de såtaste vänner och rörande måna om varandra.
2 kommentarer:
Gullungar! Och i beteendet verkar de rätt lika mina två. Fast här kryper stora tjejen upp i loftsängen när hon vill vara ifred, eller skriker på oss vuxna att vi ska hämta den jobbiga ungen som hon uttrycker det.
Fast mellan bråken gillar de varandra mest i världen.
Johanna: Ja, det är viktigt att få vara för sig själv ibland. Valter är väldigt mån om det... till Märtas förargelse :-S Men lika ofta grejar de tillsammans: Legobygge, galopperar ikapp genom lägenheten eller så läser Valter för Märtan.
Skicka en kommentar