Vår rara NulleBjörn, som gärna sover mycket och länge. Erik och jag brukar säga att det är tur att hon är nummer två, och inte tvärtom. Valter var nämligen smärtsamt morgonpigg (04-05 varje morgon gick reveljen). Märtan snarkar gärna till 08-08:30 mer regel än undantag. Då M kom var vi vana vid att bli väckta av ett pockande illvrål i arla morgonstund. Samt att han var extremt svårsövd. Säg en sovmetod för spädisar; vi har prövat den. Då Valter var ett halvår var jag så trött att jag hade tunnelseende. Märtan däremot lägger vi ner i spjälisen, lite "Sov du lilla videung" och så puss, puss. Done.
Fotot tog jag kl. 14 igår, då jag gick in i barnkammaren för att väcka henne. Hon hade då vilat middag i drygt två timmar. Och hade nog gärna sussat ett tag till. Till skillnad från Valter blir hon ruggigt sur då man väcker henne, och inte då man lägger henne. Alltså illustrerar denna bild lugnet före stormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar