Telefoni.

Valter är över hos en grannkompis som bor i uppgången bredvid. Jag ringer hem honom till middagen. Och vem svarar om inte...
- Hej det är Valter!
- Eh, eh, eh... hej det är Anna! (Jag blir lite tagen på sängen om man säger så.)
- Hej mamma!
- Hej, hej! Vad gör du (varför är du "Ulla-Bella" hemma hos kompisar?)?
- Jag vet inte!
- Vet du inte vad du gör, Valter?
- Nä! Jo!
- Leker du inte med A (kompisen)?
- Nä! Han bajsar.
- Eh, jaha.
- Nu kommer jag hem, mamma!
- Bra! För middagen är klar. Puss!
- Puss!

Min mycket självgående, självständige och sociale son förbluffar mig nittioelva gånger om dagen.