... och fick jag tag på den läckraste läckerblåsan (se föregående post)?! Jag mitt naiva stycke tänkte klicka hem den från nätet, men då skulle jag tydligen suttit laddad vid datorn 00:00, alltså okristligt tidig fredag. För klockan 07:20 samma fredagmorgon var den slut. Väldigt, väldigt slut. Grrrr!!!
Nåväl, peppar mig med att "då sparade jag de pengarna". För vem vill se ut som alla andra på festen? Ehhh... klen tröst :-(

Har för övrigt ett ruggigt kluvet förhållande till konsumtion. Jag både älskar och hatar (ja, hatar) det. Jag vill liksom vara Carrie Bradshaw och Moder Theresa på samma gång :-S Julen är med andra ord jobbig. Jag älskar verkligen att köpa presenter till mina nära och kära, men inte som ett resultat av en kollektiv, kommersiell masshypnos-hype (läs Julhandel). Jag kräks på att jaga presenter till "den som har allt". Bara för att man ska. Bara för att handeln vill att man skall göra det. Våga vägra klappar! Själva julens budskap kommer bort; att träffa de man älskar och bryr sig väldigt mycket om i lugn och ro. Det enda jag önskar mig är just detta, och sansade mängder smarrig julmat. Med så lite lik som möjligt (läs "minimalt med kött"). För min egen del alltså. Vad andra stoppar i sig är deras business.

Till Knotten köper vi dock klappar, med förstånd. Min skräck är barn som med blasé blick river upp paket efter paket, hjärntvättade av leksakskataloger och TV-reklamsnuttar (vilket är de vuxnas verk). Så, denna jul köper Erik och jag klappar till Knotten och endast till Knotten. Och undanbeder vänligen klappar för egen del. Jag har dock hittat en fantastiskt underbar julklapp, som alla borde köpa. Som borde bli årets julklapp! Ja, förutom att skaffa fadderbarn, skänka massa kosing till Cancerfonden/ Röda Korset/ Hjärt & Lungfonden/ Världsnaturfonden osv. i all oändlighet...
: Köp en get i Uganda! I will! Och man får dessutom namge den. Hur fint som helst! Vad min jul-get skall heta var lätt. För att hylla jubilaren himself; "Jesus", såklart!

Mitt världssamvete är lindrat och stillat för ett litet tag framöver. God, God, God Jul! Och ett riktigt Gott Nytt År! Är tillbaka nästa år! För imorgon tar vi tåget till de småländska skogarna, lååångt, lååångt bort från storstadens bullrande ljudmatta. Ahhhhhh!

Denna ur-ur-ur-snygga klänning är Dagens Erbjudande från Persson´s.
Yes, I´m a member. Den luktar Grace Kelly, cocktails och mingel, och väcker desperata ha-begär. Mitt ibland alla mina ullgarner, kamelhårspantalonger och örtteér lurar en primadonna...

Bild från Persson´s.

Om det nu är någon som har missat det, så älskar jag the one and only Varuhus barnsligt mycket. Lyckan var med andra ord stor då jag hittade en varuhus-katalog från 1968 hemma hos min farmor (som är en riktig hamstrare av det mesta = nostalgiguldgruva). Helst skulle jag vilja lägga upp hela katalogen från första till sista sidan, men då skulle förmodligen scannern kollapsa och jag få "scanner-arm", ha, ha, ha! Planerar dock att posta några fler, oemotståndliga tidsdokument á la Kamprad. Kolla bara in soffgruppen "Morfar"... med volanger och allt. Eller den näst intill antika ordersedeln. Har för övrigt en crush på den röda skinn (förmodligen galon...) fåtöljen. Ser så där härligt svampig ut. Ljuva 60´s.

Här ligger en kung begraven.

Idag, som alla andra dagar, gick vi från dagis genom kyrkogården. Det är den närmaste och fridfullaste vägen. Valter studerar gravstenar och utsmyckningar:
- Mamma! Titta, här ligger det en kung begraven!
- ???
På en gravsten är det en stor kungakrona (?) med ett kors i. Valter är djupt imponerad. Han stryker med vördnad över stenen. Det är inte varje dag man stöter på en äkta kungagrav!

Besök och broderier.

Helgen har förgyllts av storbesök från Texas (Skåne). Mormor, mormorsmor, moster A samt morbror P har varit här. Valter var lite reserverad i början ("morbror P har så mörka ögon och stort hår!") och strök omkring i lägenheten med lömsk blick. Men snart lossnade det, morbror P´s tatueringar väckte Valters stora beundran och Valter blev sitt vanliga frågvisa och pladdrande jag. Då mormor och mormorsmor igår eftermiddag åkte hem till sydligare breddgrader (moster och morbror for i söndags), drogs Valters mungipor ner till tårna och han gick omkring här suckande och omgiven av en svart aura av saknad:
- Det kommer nästan tårar i mina ögon! Mormor!
Senare på kvällen då jag sjöng den obligatoriska "Sov du lilla videung" på hans sängkant, tryckte det rejält på gråtknappen, och under täcket hördes kvävda snyft och "Moooormooooor...!". Då jag sjungit klart tittade han fram över täckeskanten och berättade att:
- Imorgon skall jag rita pussmunnar och hjärtan och skicka till mormor och gammelmormor!
Darling Valterman!

Till något helt annat: Kolla in fina broderikit, och annat smått och väldigt gott hos Fuldesign!

Klistermärkena på bilden finns hos Fuldesign

Ta i trä.

Finfina trätoys finns hos Bailey´s home and
garden. Jag är väldigt svag för träleksaker, tyvärr är inte Valter och Märta inne på samma linje alla gånger...:-( Instrumenten ovan är jag dock säker på att de skulle gilla skarpt!
Även en massa fina "vuxentoys" erbjuds hos Bailey´s, som läckra eco-household avdelningen. Mmmmmmmm, vackert!

Bilder från baileyshomeandgarden.com

Dagens teckning.

... heter Brandstationen. Valter är väldigt fascinerad av stationer av alla de slag; tågstationer, buss-stationer, flygterminaler och sist med definitivt inte minst, rymdstationer. Idag kom han galopperande genom lägenehten med ett nytt Lego-verk i sin hand:
- Titta! Här är Christer Fuglesang´s rymdskepp! Och det åker tusen miljaner snabbt! Waaaooooom! Waoooom-waooom-waooooom!
Guldstjärnan i nutidsorientering för 4-åringar går utan diskussion till Valter.

Fina fågeln.

Denna otroligt vackra blog hamnade jag på igår, då jag googlade på ordet "wasabi", i min jakt på nya läckra snacks. Älskar nötter/ sockerärtor/ chips med wasabismak; dreeeegel!!! Iallafall, ordet wasabi återfanns på denna japanska sida, och jag har inte den blekaste aning om vad det står...:-O (Karin-san, hjälp!) Den lilla fågeln var/ är animerad så att den blåser ut en massa snöflingor i sitt kvitter. Hur fint som helst! Jobbigt om det är värsta vulgobloggen... men den risken tar jag. Rent visuellt ser den väldigt sympatisk ut :-D
Här finns den.

Oooooo! Aaaaaaa! NoaNoa´s (danskt märke... är någon förvånad...?) barnkläder är underbara (stark underdrift). Och jag skall villigt erkänna, att det är hejdlöst skoj att ha en liten brutta att klä... då bruttklädesavdelningen är så mycket större än utbudet för hanar.

Bilder från lovely NoaNoa

Dagens teckning.

Denna teckning heter "Halloween-festen", enligt Valtermannen. Spökkedjorna rasslar, Draculas tänder ser nyvässade ut och pumpan är på plats. Månde det vara Canterville-spökets blodpöl på golvet...?

... och inte behövde jag vänta särskilt länge på det. För nästa kissdrul lade Märtan i mitt knä, fem minuter senare. Då vi satt och läste "Elsas natt" (Märtans favoritbok nummer ett). Plötsligt blev det alldeles varmt på mina lår, Märta knep igen så att resten kom faktiskt i pottan, och "Uj, uj, uj":ade besvärat.

Fina figurena Kiss & Bajs från kissochbajs.com

To Pott or not to Pott.

Inspirerad av Märtas intresse för pottan (och glädje över att få bära trosor...) har jag så smått börjat att pott-träna henne. Vore fantastico om hon kunde vara blöjfri på dagarna, åtminstone. Quel dröm! Resultat av detta, enbart idag:
Har mockat värsta fido-högen i barnkammaren. Var precis på gång att börja skälla på stackars Stellan. Då jag såg att Märtan stod och tryckte i ett hörn, med ett skyldigt leende på läpparna. Troslös och nybajsad. Skura bajs, skura bajs...
En liten stund senare hörs det bakom min garnkorg:
"Uj, uj, uj! Mamma, mammaaaaa!" Och så ett plaskande. Hmmmm. Märtan står med olycklig min och kissar genom trosor och mysbyxor. För andra gången idag. Tvätt-trumman fylls med hast. Månne jag ha överskattat min dotters pottkonster? Nu väntar jag bara på nästa fasta eller flytande "olycka"...

Skönsång?

I arla morgonstund ligger Valter och ålar sig under mitt täcke. Morgonmyser och mornar sig lååångsamt. Plötsligt hör jag sång under bolstret . Valter sjunger senaste favoritsången, som alltid skall avlyssnas i soffan efter dagis:

"Vem hoppar och hojjar/ och jazzar och plojjar/ jo, den balla Trazan Satansson (skall vara Apansson...)"

Eh, okej.

Mustafas dotter?

Ummmpfff. Har precis varit och hämtat mitt nya ID-kort på banken, och konstaterat att ja, tiden går Anna består. Inte. Ummmpf. Jag har blivit så mörkhårig (ja, mörkhårig, inte gråhårig. Än) Det är väl i och för sig inget negativt. Och så har jag lugg nu, det hade jag inte då jag var 18. Och på mitt gamla ID var jag blond. Tänker fortfarande på mig själv som blond, och hoppar nästan till varje gång jag ser mig själv i spegeln. Min självbild är fixerad vid min dåvarande blonda, jämnlånga hårman. Men no more blond. Numera ser jag ut som Mustafas dotter. Före knotthormon-chock; blond. Efter knotthormon-chock; inte blond. Och en skugga på det nya ID-kortet (Ja, en skugga) ger en antydning till... mustasch. Snyft. Kan man reklamera ett ID-kort? Klaga? Bytesrätt? För på originalfotot finns inga elaka skuggor under min snok. Och så har jag håret i tofs på mitt nya ID. Med luggen slickad mot pannan = baskereffekten. Så sammanfattningsvis: Jag bär en mörk, tight hårbasker. Och har mustasch. Och väldigt tröttsvullna ögon. Och ett pillemariskt Mona Lisa-leende på läpparna. Och detta skall jag leva med till 2011. Ge mig styrka.

Dagens teckning.

Jag kanske bör starta en teckningsblogg, med enbart Valters teckningar. Har Mensa en systerklubb för konstnärligt begåvade...? Eller är jag en helt normalhängiven, supportiv och glorifierande mor som ser det mesta Valter gör i ett gyllene sken? Nåja, hans teckningar slår mig hela tiden med häpnad; så detaljrika, finurliga, roliga och välritade. För ritar teckningar gör han mest hela tiden, "det är mitt bästa!" säger han då han höjer nästan ovanför pappret och kritorna.
Bilden ovan illustrerar oss, Familjen. Först huset vi bor i, sedan jag (Anna), Valter själv, Erik, Märta försedd med ett stort rödorange burr (hennes blonda spret drar åt rött anser tydligen V) och till sist lille Stell, mager som ett strå precis som i verkligheten.

Hey, Ho! Let´s go!

... dunkar det i mitt huvud då jag ser Valters trummis bonka på sina pukor. Hur skön som helst! Observera cymbalerna längst ut på sidorna.

Grönt är skönt.

Charmiga älgkläderna kommer från danska (vad annars?) Urban Elk. Angenäm nyhet i kläd-djungeln. Överst två Katvig-favoriter, den stickade klänningen med runda fickor är en riktig tiotaggare. Synd att den inte finns i vuxenstorlek... "...jag vill aldrig bliva stur" :-D
I mitten Kermit-gröna kalasbrallor med glad bebbe på blöjstjärten (Ida T).

Bilder från FreshMilk.se

Dagens teckning.

Denna fuling pryder vårt kylskåp sedan en vecka tillbaka. Hur söt som helst, vilket Valter tog som en förolämpning då jag kved "Åååååå! Ett sådant sött monster!". Valter morrade snabbt tillbaka:
- Mamma! Han är inte söt! Han är ett köttätande lavamonster, som bor i en rutten vulkan!
- Ehhh... okej då. Säger du det så. Men lite söt är han ju...? Titta bara på hans små händer, och...
- Han är ett köttätande lavamonster. (End of discussion)

Valters blick säger mig att jag inte kan ett dyft om monster, men blidkas då jag påpekar att monstertänderna ser väldigt vassa och farliga ut.

Valtergrodor.

Ha, ha, Valtermannen är så sööt! Ikväll vid middagsbordet, efter att ha slukat ett lass med tomater:
- Jag är helt GALEN i containertomater!
- ??? ( E & jag)
- ... du menar COCKTAILtomater, Valter...?
- Ja, det är det godaste jag VET!

Sviti! Sviti! Raring!

Något har hänt. Eller rättare sagt, smugit sig på mig under en längre tid. Det startade i våras: kaffe började smaka gott. Inte bara lukta smarr. Tidigare har jag bryggt E´s koppar mycket för att det luktar så mumsigt. Ungefär som man tänder en rökelse. Hela hemmet känns med ens 100% hemtrevligare då man adderar doften av nybryggt kaffe. Men joina E och dricka en kopp? Yack, no! Fram till i våras, då. Med vulgo-mycket mjölk i. Inte dumt. Eller i somras. Med lite mindre mjölk. Inte dumt alls! Eller som nu. Med två delar kaffe och en del mjölk. Standardmjölk, helst grädde. Yes! I´m in love!
Jag är inte där än att jag kräver mitt morgonkaffe, bara nästan. Blir provocerad av tanken på att vara beroende, och det kan lätt gå ett par dagar utan kaffe. Men från att ha varit hängiven té-ofil (älskar fortfarande té) bryter jag nu ny mark, och går från klarhet till klarhet i koffeinets väldoftande land.

Med kardemummamjölkskum (kardemumma mon amour!)
Utan kardemummamjölkskum (okej då).
Med mörk choklad (Gudars!).
Med gammaldags mjölk (oftast).
Utan socker (alltid).
Med grädde (ibland).
Aldrig svart (än).
Ekologiskt (japp!)

Varianterna är oändliga. Och lockande. För numera smakar ju kaffe så förbenat gott! Nästan 30 år tog det för mina smaklökar att fatta det.
Så om mornarna bryggs det nu dubbel kanna här hos familjen. Och inget mera koppsniffande för min del. Numera kaffe-skålar jag glatt med min oäkta hälft (Erik).

Snyggmuggarna är Filippa K´s (deco, svart) för Rörstrand. Bilder från Rörstrand.se

Prrrrtttt!

Ja, så lät det här i hemmet mest hela dagen igår. För den första adventsklappen visade sig innehålla the pruttkudde. Valter spexar och showar med den, E och jag låtsas generade och glatt förargade då vi "råkar" sätta oss på (Prrrrrt! Prrrtttt! Nä, men OJ! Vad GÖR jag!?! och Valter dööör av skratt) den omsorgsfullt utplacerade gummikudden som tycks ligga överallt. Och ja, okej då. Jag erkänner. Jag är ganska (underdrift, Eriks anm.) prrrttt-road själv :-D, verkar som om jag aldrig lämnade kiss o bajs-humor-stadiet...:-S Så nöjet är inte enbart på Valtermannens sida.