Tidningsbud from Hell.

Gahhhhh! Gaaahhhh! Gaaaahhhhhhh!
Lite frustration och vanmakt som pös över, bara. För att natten, eller rättare sagt, den tidiga morgonens sköna sömn, blivit avbruten för fjärde gången i rad. Blir jag väckt i arla morgonstund, eller under mörka natt-timmar skall det endast vara av Knotten. Endast och enbart. Det är i sin ordning och som det skall vara, och ingår i paketet att vara småbarnsförälder. Jag vill däremot inte vakna av en elefantfotad, ovanligt högljudd (han pratar i sin mobiltelefon non-stop) och fantastiskt nonchalant person (ignorerar min lapp på dörren) som drämmer in GP i brevinkastet. Trots att jag ringt tidningsdistributionens kontor varje morgon och vänligt men bestämt klagat. Och trots att jag satt upp en ny, ENORM, lapp på engelska (han är ej svensktalande) på ytterdörren, där jag ber att GP skall läggas utanför dörren. Detta har aldrig varit något problem innan. Förrän nu. Erik satte till och med lappen över brevinkastluckan, men inte ens det hjälpte. Lappen revs upp och tidningen pangades in = krigsförklaring.

I morse började jag nästan lipa för att vi blev väckta igen, då jag låg och sussade som skönast. Och omöjligt var det att somna om igen, för att jag var så pissed. Låg i sängen och tänkte hämndaktiontankar; snubbeltråd i trappan, plombering av brevinkast (jag är extremt mycket för brevlådor nere vid porten, och inte á la 1800-tal med en öppen lucka i ytterdörren), såpa trappstegen snorhala, såpa ledstången m.m.

Enligt tidningsdistributionen är vår terroriserande fistel till tidningsbud en vikarie. Som skall få härja i området de närmsta veckorna. Undrar hur många fler än mig som har klagat på honom... (måste vara fler). Då vårat ordinarie tidningsbud är tillbaka är det jag som står på trappavsatsen, klockan fyra på morgonen, med hembakade, fluffiga croissanter och läckert rykande kaffe med kardemummamjölkskum. Som en "gudars-vad-vi-har-saknat-dig" och "du-är-så-jättevälkommen-tillbaka"-gest.

Tills dess är det "to noise or not to noise"-war!