Konsten att gå och handla.

Jag har alltid inköpslista. Det är nummer ett för att över huvud taget komma ut ur matbutiken med alla sinnen i behåll. Speciellt då barnen är med. The Knotts, alltså. Är jag riktigt ambitiös så skriver jag upp varorna i kategori, dvs. frukt och grönt för sig, mejerivaror för sig osv. (Ja, jag känner min mataffär...). Detta för att det skall gå så fort som möjligt. Som idag till exempel. Så här är det, varje gång:

På vägen till kvartersbutiken är Valter uppspelt och yster som få. För att han skall få träffa alla sina "jobbarkompisar", som han säger. Vi kommer in, V sonderar terräng, uppdaterar sig samt letar efter butikschefsMaria eller biträdesGun. Bästisarna. Dessa hittas oftast, av någon anledning, i kyldisken. Om de ser oss först möts vi av ett:
- Heeeeej Valter! Vad kul att se dig! Hur är det!"
Vilket får mig att känna mig lite som Elvis P´s mamma måste ha gjort, då hon var ute och spankulerade med sonen :-) Valter chit-chattar lite, och jobbar under tiden; han får hjälpa till att packa upp varor, sortera varor, bära kartonger och besöka det spännande kylrummet. Den hetaste drömmen är att manövrera kassan, med alla spännande knappar och rullband. Sist vi var och handlade fick han till och med prova deras personaltoalett.

Så, jag tar det jag skall ha, varken mer eller mindre. Valter vill alltid ha en liten yoghurt, vilket han ibland får. På vägen mot kassan följer det vanliga;
- Mamma, jag är lite hostig (teaterapa), kan jag få halstabletter?"
- Kan vi köpa den här (godis) och spara till på lördag? (Stor chans!)"
- Snääääälla, jag kan väl få en tidning?! Titta, det är en Bionicle(skräp)/Pokémonkort(skräp)/Plastslangbella (skräp) med!"

Gaaaah!

Innan vi gick hemåt med kassarna idag, hade han en fråga till butikschefMaria:
- Men, var sover ni? Har ni inga sängar...?"
Och så fick hon förklara att de, allihopa, faktiskt stänger butiken då och då, och går hem till sig. Jag tror Valter fortfarande försöker smälta denna oerhörda nyhet.