Igår kom Valter in med denna bjässe till katt. Ensam kånkade han tiddemidde tre trappor upp, och var alldeles högröd och genomsvett då han öppnade dörren.
- Snääääälla mamma, Stellan behöver en kompis! Han kan väl få stanna hos oss? Snääääälllla?"
Ja, jag förstår Valter precis. Jag vill också bära hem alla katter, och en del hundar, som jag ser. Tänk en lagom stor Siameskatt-farm och några weimaraner (Vackraste hunden i världen enligt mig. Säkert ENORMT motionskrävende...).
Stellan kikade fram bakom sovrumsdörren och såg... inte glad ut. Snabbt stängde jag dörren om honom, för att förhindra närkontakt av tredje graden. Stellan vill uppenbarligen INTE ha kattkompisar. Salle forever. Sååå, det blev en kort kattvisit. Får se vad Valter släpar upp nästa gång :-S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar