iFamiljen

Dagen;

Lurlirka med Märtan till tandis. Hon får panik av att bara känna lukten från ett nyöppnat plåster, och freakar ut stort då vi entrar vilken vårdinstitution som helst. Idag var det dags för årliga räkna tänderna-besöket/ få suga-på-tummen-bannor och efter mycket ormande och tårar i "elektriska stolen", få det obligatoriska klistermärket. Tandläkaren kunde inte nog betona hur viktigt det är att sluta med tumsugeriet; doppa den i stop-och-väx, knyt fast en vante... Märta gav henne en enda lång, svart blick, stoppade tummen i mun och stegade surt ut därifrån.

Melodifestival! Yngre elevgruppen (6-7-8-åringarna) framförde under en timme en spretig blandning låtar inför entusiastiska päron. Valter visste innan detta jippo inte vad melodifestivalen var för något. Vi är nog Sveriges enda familj som inte lallar med flödet och sitter bänkade framför denna tillställning. Jag började och slutade se på melodifestivalen samma år Carola sjöng "Främling". Melodifestivalen är för oss lika upphetsande som att betala räkningar. Nu har dock Valter blivit av med sin populärlåtsoskuld, och nynnar på den ena slagdängan efter den andra. Och det var riktigt roligt att vara publik i eftermiddag. Som Valters fröken sa; "Ni föräldrar är den verkliga attraktionen". ... vad hon nu menade med det... Hrmpf.

... undrar om jag kan få Valter att framföra låten ovan till nästa års klass-melodifestival... en personlig favorit.