Effektivare lindring mot magsjuka än all Samarin, självömkan och nyponsoppa i världen är dessa två Valter-lappar, som stacks under mitt täcke i mörk morgonstund (lördags).
I skrivande stund är jag mitt vanliga gasellpigga jag (ehurmpf...), men då var det på vippen att jag lade en pizza till i ren sinnesrörelse. V vet verkligen hur man får ett mammahjärta att vibrera.

Jag ligger under täcket och tycker rasande synd om mig själv; gårdagen avslutades med migrän och morgonen började med kräkanfall. Jag mådde så illa (nu känns det en promille bättre), att det som Ingmar Bergman så fint formulerar det "nästan var intressant". Från en hypokondriker till en annan. Jag tror alltid att min sista stund är kommen då jag mår illa/ kräks (lyckligtvis händer detta sällan). Anser att jag fått en andra chans då jag inser att kroppen inte gått i totalt baklås, utan fortsätter att fungera även efter hulkningarna.

Ute i köket satt resten av familjen och mumsade frukost (aldrig förr har nybryggt kaffe och ostfrallor luktat så illa). Jag hör Märta konstatera läget med spucken morgonröst:
- Mamma "Uäääääck".
Japp. Mamma trés "Uäääääck". Men nu är det som sagt lite bättre. Har till och med lyckats peta i mig några fiskbullar. Som faktiskt smakade... fiskbullar. Så mycket för hungerskänslor. Nu ligger de i min oroliga mage och skvalpar. Mina tummar vitnar av förhoppning om bättring och förmaningar till magmunnen att hålla sig hermetiskt stääääängd. Erik är iväg en sväng med barnen (oj, jag skrev verkligen "barnen" och inte "the Knotts, jag är verkligen sjuk). Vilket betyder att jag måste avsluta, för att riktigt egogotta mig i min konvalescens.

Överst omslaget till Annika Lantz 10-taggar bok "9 1/2 månad". Läs, läs, läs. Min lanterna i mörkret en dag som denna.

Boken finns här.

Aaa! Message from the dark side there is!

Vad vore denna blogg utan Valter? Jo, en helt annan blogg än vad det är nu. Han är en fantastisk inspirationskälla, jämt och ständigt. Säger mycket tänkvärt och finurligt, och vansinnigt roligt, ritar fantastiska teckningar och gör en massa galenskaper och klokskaper jag bara måste skriva om/ visa upp. Får ju passa på innan han blir så stor, att han eventuellt blir sur då jag omnämner honom... Men det skall nog inte vara någon fara på taket.
Idag fann jag Yoda nerkluddad på aktuell inköpslista. Med lasersvärd och allt. Understrykningarna är till för att Erik, som var dagens shopper, inte skulle ta fel på vara och vara. Frågar man Valter är det enorm skillnad på välling och välling, och frågar man mig så är det enorm skillnad på malen kardemumma och kardemummakärnor. Millimetermamma med dito millimeterson...?

Idag undrade Valter om Stellan (kissekatten) är vänsterhänt eller högerhänt. Då jag för stunden satt i telefon var största fokus på annat håll, och jag hör min röst svara:
- Han är inte hänt alls. Snälla V, var tyst en liten, liten stund bara?
Ehhhh? "inte hänt alls"? Språkpolisen i mig fick ett omedelbart slaganfall. Kanske dags för en ny kategori med titeln "Annagrodor"?
Fler funderingar som snurrar i Valterhuvudet just nu är; skammelvråns (skamvråns) vara eller inte vara, alla ordvarianter på ordet "snopp" vs. "snippa" (just denna diskussion ventilerades HÖGT på spårvagnen i morse), och hur det skulle vara att bo på Pluto alt. Merkurius. Och varför måste alltid vuxna planera?! Vi lever med en mänsklig frågelåda utan lock. Charmigt och... Zzzzzz...

Helgen har spenderats här, på Smögens Havsbad. Erik och jag har varit iväg på, trodde aldrig jag skulle få skriva det, Spa-helg. Att bli insmetad med sjögräs och lera har jag aldrig haft någon längtan efter (så vad gör då en sån wimp som jag på ett spa...?), och kryssade snabbt för Sköna Fötter i behandlingsformuläret. För övrigt den snabbaste timmen i mitt liv. Fantastiskt! Nästa gång kanske även jag vågar mig på ett gräsbad? Går fortfarande omkring (på ruggigt välslipade fossingar) i en skön spa-slow-motion-lunk. Tyvärr fick jag en Nora Jones overdose på kuppen. Hennes skiva spelades utan pardon överallt; i matsalen, i lobbyn, i relaxrummet, i poolrummet, i bubbelpoolrummet, i duschen, i bastun och Yes, på dass. Gah! Tack och lov inte på vårt rum. Los fristados.

Att sedan komma tillbaka till två sjövilda Knott var hard-core. Och love-core. Då och då (läs Ganska ofta) under de två dygn vi var borta suckade vi "Detta skulle Valter se" eller "Oj, vad Märtan skulle gilla poolen" eller "Tänk om Knotten var här". Fast sammanfattningsvis var det otroligt lyxigt att bara vara själva, få prata till punkt, äta i lugn och ro utan att någon pratskriker med mat i munnen alldeles intill, eller spiller ut mjölk i knät. Valter är dock fortfarande lite sur för att han inte fick följa med till "botellet". Nästa gång, hjärtat!

Bild från Smögens Havsbad´s hemsida.

Dagens komplimang.

Valter vet verkligen hur man lindar en mammi runt sitt finger. Mitt Mårran-humör är som bortblåst då han säger "du är mjuk som ett moln, och ditt hår luktar också gott". Svitelisvithartet!

Barnkalas a là Mazetti.

Ovan visas mitt senaste loppisfynd; en partajguide från Mazetti, om hur man på ett lyckat sätt roddar ihop ett barnkalas! Recept, dukning, lektips samt en vikttabell (???) från det ljuva 1930-talet. Så att man kan kontrollera att lille Lars håller sig på kurvan, efter massiva chokladintag? I början kan man läsa om hur docenter och barnläkare uttalar sig om "cacaons välgörande egenskaper", och att man bör dricka cacao (varm choklad) "minst en gång om dagen både i vardag och helg". Fantastiskt underhållande läsning. Detta är en orgie i vaniljbullar, kex med chokladpaletter och brunetter (en kaka, och inget annat), varvat med käcka lekar ("Gömma fingerborgen", "Ett skepp kommer lastat", "Smussla sko") och oumbärliga festtips. Personligt favoritkapitel är "Mammornas bord", såklart ;-)

Bilder från Mazetti Chokladfabriks "Barnkalas" av skolkökslärarinnorna Magda Herman och Edith Jonsson.

Gifta!

I lördags, på vår årsdag, gifte Erik och jag oss borgerligt i Botaniska Trädgården! Tjoho och fanfar! Allt blev precis så lyckat som vi önskat oss, ja, mer därtill, och Valter tjatar om att vi skall ha bröllop och fest en gång till. Well, man kan ju faktiskt förnya sina löften, men det får nog dröja ett tag innan vi säger "ja" igen. Nu är det stora grubbleriet: vad skall vi heta i gemensamt efternamn? Vi heter fortfarande samma som innan "ja:et". En svår nöt att knäcka. Knotten heter mitt efternamn (är allergisk mot dubbelefternamn), så jag är i majoritet, så att säga. Absolut inget som stör Erik, men vi båda vill gärna att hela familjen skall heta samma. Snart. Deadline för efternamnsveleri är satt till Valter börjar ettan. Av någon skum anledning. Det slutar väl med att vi tar Johansson som efternamn, istället för att slå knut på sig själv i "hitta-på-fyndigaste-snygg-efternamns-racet".