Idag börjar Valters höstlov, och han är nöjd som få. I en vecka skall han vara ledig från dagis, och för en kvart sedan begav sig han och Erik iväg för att gå på trolleriföreställning.
Själv sitter jag här o gäspar efter femte (eller är det åttonde...?) natten i rad av rutten och hackig nattsömn... Zzzzz. Knotten hostar och snorar all night long, Null har haft feber, Valter har i flera nätter vaknat vid ett-tiden, och tre-tiden, och fem-tiden... och kommit in till oss. Hostandes. Härom natten pratade (skrek) han i sömnen rakt in i mitt öra "Jag vill ha den!!!!" så jag trodde att hjärtat (mitt hjärta) skulle stanna och fönsterrutorna krackelera. Eller så går han upp och kissar, en mycket ljudlig procedur, vid tre-tiden. Vilket är fantastiskt, och naturligtvis uppmuntras. Men snälla V; SMYYYYG! VISKA! SMÄLL INTE I DÖRREN! Och DU BEHÖVER INTE LÅSA! La dolce familjeliv... Det är NÄSTAN att jag börjar hålla en enkel kvällsbön vid sänggåendet, med innerlig förhoppning om oavbruten, djup och ostörd nattsömn. Hur var det nu det kändes...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar